Min berättelse om när jag blev frälst och hur det kom sig att jag sökte mig till kyrkan.

Det var i januari 1997. Det började att lysa ett kors i mitt huvud. Väldigt påfrestande och frustrerande. Jag trodde ett tag att jag höll på att bli galen. Detta kors lös hela dagarna en längre tid - säkert någon månad. Eftersom ingen av mina vänner kom till mig och sa att jag blivit galen, så förstod jag att Gud hade något med detta att göra. Innerst inne förstod jag vad han ville mig..och jag förstod så väl att det var Gud som sökte mig.

Många gånger hade jag för mig själv bett till Gud att hjälpa mig att komma till en gemenskap med någon församling. Jag tyckte att kristna så lyckliga ut. Jag trodde ju på Gud, det var det inget tvivel om. Men att ta steget fullt ut och gå med i någon församling..det steget hade jag inte tagit. Inte heller läste jag bibeln särskilt ofta.
Jag, som kanske många andra, trodde att i kyrkorna sitter det bara en massa gamla tanter med sin bibel. Och den bilden skrämde mig lite. Jo jag förstod att det fanns yngre människor också i kyrkorna..men jag trodde att dom var lite tråkiga och den präktighet som dom utstrålade ..det var inte "jag". Men lyckliga tyckte jag ju att dom såg ut ..så jag ville nog innerst inne söka mig till kyrkan..
Många gånger hade jag varit inne i någon kyrka. Men lika anonym som jag hade kommit in dit, lika anonym hade jag gått därifrån. Det var trist och det lockade mig inte, denna anonymitet. Den skrämde mig faktiskt..

Nu när detta kors lös i mitt huvud så tänkte jag att Gud nog vill att jag skall måla ett kors. Jag arbetar med konst och målar lite.. den tolkningen att Gud nog ville att jag målar ett kors var den enklaste "vägen" för min del.. Man kan säga att jag ville göra det lätt för mig. Så jag målade Jesus på korset och andra Jesusmotiv. Men det var inte det Gud ville uppmana mig till...I Februari/Mars 1997 damp det ner ett utskick i min brevlåda (som skickades till alla svenska hem) Den hette "Från minus till plus". "Betydelsen av Kristi Kors". En stiftelse i Malmö som vill uppmana människor att söka sig till kyrkan och lära känna Jesus.

Jag läste detta utskick noga och skrev mitt namn och adress på en svarstalong. Efter en månad ungefär så kom det ett brev från Korskyrkan i Stockholm. Dit var jag välkommen att göra ett besök. Jag beslöt mig en Söndag att gå dit...det var starka krafter som i mitt huvud uppmanade mig att inte gå dit.."gå och ta en fika i stället", "vad skall du där att göra"..men ju mer Den rösten varnade mig för att gå till kyrkan..desto mer bestämd blev jag att gå dit. Nu eller aldrig, tänkte jag.

Och jag fick ett hjärtligt välkomnande när jag klev in genom dörrarna i denna annorlunda kyrka. En före detta biograf. "Välkommen broder! Vad trevligt att se dig." Är det första gången du kommer hit? osv..Det var en fröjd att få komma dit. Jag hade kommit hem. Och i denna församling har jag fått många fina vänner. Det är stor aktivitet där och mycket ungdom. Många musiker och det hålls kurser i det mesta.

Ja detta var en liten sammanfattning om min väg till kyrkan och frälsning. Den ångrar jag inte. Jag tillhör idag en annan församling i Stockholm. Jag är mycket nöjd. Det jag skulle vilja är att göra mer för Jesus. Göra mer för andra människor som har det svårt och är fattiga.

Gud välsigne er som läser detta.