Mirakel händer i vår tid…

Publicerad lördagen den 19 juni 2010. Läs alla artiklar här.

VETLANDA
Det är sant att mirakel faktiskt händer, och de händer väldigt ofta. Ibland lägger vi märke till dem och ibland inte. Jag tror att vem som helst vill hålla med mig när jag säger att det största miraklet är ett barns födelse och dess första skrik. Detta är det första miraklet som vi fått från Himlen. Läs vittnesbördet från universitetsläraren Yeranos Gasparian.

Detta vittnesbörd har kommit från universitetsläraren Yeranos Gasparian, tidigare verksam i staden Leninakan i Armenien, men sedan några år bosatt i Nederländerna. Han upplevde en svår sjukdomstid och fick genomgå en stor lungoperation. Under en förbönsstund i Pingstkyrkan i Vetlanda fick Yeranos uppleva ett gudomligt ingripande. Än sker det mirakler också i vårt land!

Folk borde tro på mirakler, tro på dem och leva i den tron. Men inte alla kan göra detta. Vad för slags person skulle man vara för att kunna tro på mirakler och leva i den tron. Jag skulle vilja nämna ett exempel från mitt eget liv, och jag är övertygad om att det kan hjälpa många människor.

Jag växte upp i Armenien med god hälsa, levde ett friskt liv ända fram till år 2007 och trodde att jag skulle komma att dö frisk. Jag har aldrig varit rädd för döden och ej heller har jag någonsin trott att jag skulle drabbas av sjukdom. Men detta är något naturligt: Sjukdomen frågar aldrig innan den knackar på ens dörr. Och så sommaren 2007 blev jag helt oväntat sjuk.

En skyndsam operation behövdes. Alla i min omgivning blev oroliga utom jag själv. Alla var rädda, märkte jag. Jag själv var inte alls orolig, därför att både före och efter operationen, när jag slöt ögonen, så kände jag att Jesus var med mig. Han lade sin hand på mitt huvud, och Han var beredd att hjälpa mig. Jag minns våra äldre vänner som emigrerade från Taron regionen – de brukade säga att närhelst det var något svårt arbete som skulle utföras så gjorde de korstecknet innan de satte igång och sade ”Ja, Jesus”, och sedan lyckades de med allt som de företog sig. Jag tror på detta.

Jag är säker på att mirakel också händer när det gäller sjukdomar. Om du tror… tro på Gud, håll fast i din tro, din läkare… och till sist, om du tror på dig själv och på din egen kraft, tro då att du kan kämpa och vinna. Inom två veckors tid blev jag opererad två gånger. Efter den andra operationen var situationen för mig kritisk. Jag såg medlidande och sympati i ögonen på de vänner och läkare som kom in på sjukrummet. Det var stunder då jag själv förnam att livet liksom hade runnit ut. Men jag förlorade aldrig mitt hopp. Jag trodde, och jag hade bestämt mig att inte ge upp utan att fortsätta kämpa och att vinna. Jag var inte ensam.

Sedan fick jag komma till Europa tack vare hjälp från goda vänner till mig. Men jag var mycket svag. Jag kunde knappast gå. Jag var tvungen att sätta mig ned när jag hade gått 10 eller 15 meter för att hämta andan och vila mig. Jag hade förlorat 12 kilo i vikt. Men jag var lycklig över att vara omgiven av deltagande vänner. Till och med atmosfären på sjukhuset hjälpte mig under konvalescenstiden.

Så hörde jag mitt namn ropas upp, läkaren kom och hälsade på mig med ett leende, tog mig i armen och ledde mig till undersökningsrummet. När jag kom in där verkade det som om jag inte var sjuk längre. Jag kunde redan promenera hundratals meter utan att stanna för att vila. Jag återhämtade mig dag för dag. Allt detta hände i Nederländerna.
Två månader senare, när jag redan kände mig tillräckligt frisk bestämde jag mig för att besöka mina vänner i Sverige. Att komma ut och resa är både angenämt och nyttigt när man är i en sådan situation. Jag blev välkomnad av Roland Nelsson, som är en stor vän till det armenska folket och som har fått betyda mycket för Shirak-regionen. Och det var här som miraklet hände…

Det var söndag, och vi befann oss i en överfull pingstkyrka i staden Vetlanda. I slutet av gudstjänsten presenterade Roland mig och berättade om jordbävningskatastrofen som ägt rum i Armenien 20 år tidigare och om de hjälpinsatser som Erikshjälpen hade gjort. Då reste sig 500 människor och började bedja för mitt land Armenien och för mig. Jag hade aldrig upplevt en sådan känsla som jag fick göra då. Jag stod upp och tappade nästan andan, och mina ögon stirrade mot golvet. Jag kunde känna hur tårarna strömmade ner för mina kinder.

Jag kände en mäktig hand över mitt huvud. Det var Jesu hand. När förbönsstundent var över, sprang jag till hotellet, över tre kilometer, utan att stanna för en enda sekund. Det är så mirakel händer. Livet kom tillbaka till mig… Jag skulle få leva.

Var inte förvånad om jag säger att man inte bör vara rädd för döden, inte bara det, utan man får vara lycklig i dödsögonblicket. Detta kan verka underligt, men det är mycket viktigt att veta, och det blir endast möjligt om Du är säker på att du har lämnat något gott efter dig och att du vet vart du är på väg. Jag kommer ofta ihåg orden från en av Edward Kennedys nära vänner, som också var senator. Efter Edward Kennedys död frågade TV:s programledare Larry King honom: - Var han lycklig i dödsögonblicket. Svaret blev: - Ja, det var han.

Efter att ha gått igenom allt detta vill jag uttrycka mina hälsningar och min tacksamhet till alla mina elever, studenter, vänner, kollegor och släktingar, som gjorde allt de kunde för mig och min hälsa. Jag skall aldrig glömma den svenska hjälporganisationen Erikshjälpen, vilken för mig var och fortlöpande är den bästa skolan för att visa förståelse och människokärlek.

Översatt från armeniskan av Christine Mkhitaryan
Översatt från engelskan av Astor Jönsson

Skribent: Astor Jönsson (189).

Jesussajten stödjer nödvändigtsvis inte allt innehåll i ovanstående artikel då vi publicerar nyheter och reportage från ett flertal olika källor och författare. Artiklar med signaturen Jesussajten betyder dock att den är skriven av Jesussajten givetivs.

Nyckelord: läkaren, fortsätta, tillräckligt, promenera, sjukdomstid, tillbaka, tårarna, läkare…, mkhitaryanöversatt, sjukhuset, fortlöpande, oroliga, kennedys, sympati, verksam, veckors, nyttigt, situation, kilometer, överfull, hjälpte, skyndsam, sjukdom, underligt, största, svenska, studenter, företog, bestämt, släktingar, medlidande, armenien, knappast, sjukdomen, dödsögonblicket, opererad, tappade, faktiskt, förvånad, frågade, regionen, hälsningar, sverige, tvungen, upplevde, vittnesbördet, förståelse, deltagande, strömmade, nelsson, gudomligt, lyckades, födelse, engelskan, programledare, konvalescenstiden, viktigt, tacksamhet, hotellet, hälsade, uttrycka, lycklig, jordbävningskatastrofen, hjälpinsatser, väldigt, bestämde, jönsson, hundratals, stirrade, christine, upplevt, exempel, återhämtade, erikshjälpen, verkade, senator, angenämt, gasparian, presenterade, gudstjänsten, tidigare, förbönsstundent, sommaren, pingstkyrkan, människor, behövdes, utföras, berättade, kollegor, miraklet, universitetsläraren, armenska, nederländerna, atmosfären, ingripande, operation, uppleva, kritisk, oväntat, möjligt, mirakler, leninakan, genomgå, övertygad, situationen, brukade, stunder, närhelst, förlorat, yeranos, förlorade, korstecknet, mirakel, pingstkyrka, hjälporganisationen, sjukdomar, månader, välkomnad, operationen, naturligt, lungoperation, knackar, omgivning, översatt, vittnesbörd, sjukrummet, vetlanda, armeniskan, människokärlek, omgiven, någonsin, undersökningsrummet, började, förbönsstund, emigrerade, drabbas

Artikeln har lästs 107 gånger sedan lördagen den 19 juni 2010.

Topp av sidan