De bästa kristna webbplatserna och bloggarna
« Tillbaka till katalogens kategorier
« Tillbaka till bloggar
Detaljer för Borgeatbonehuset
Kristen vardagsblogg med tankar kring tro och liv. Eftersom jag verkar som förebedjare så finns detta i grunden. Namnet kommer från en hemsida jag haft sedan 2006 och som kommer nystarta enligt en ny vision. Jag är verksam på Österlen och på Costa del Sol u Spanien.
Besök direkt
http://borgeatbonehuset.blogspot.com
Dela med dig!
Tycker du sidan är bra? Dela med dig till dina vänner!
Kort om Borgeatbonehuset
Webbplatsen registrerades
söndagen den 14 juni 2009. Webmaster för hemsidan heter Börge Schönbeck. Vill du komma i kontakt med dem så rekommenderar vi att besöka dem på följande adress http://borgeatbonehuset.blogspot.com och leta efter kontakt information på deras hemsida.
Hur har det gått för Borgeatbonehuset på topplistan?
Just nu har de
0 IN träffar och
0 UT träffar. Den lilla topplista knappen har visats på deras hemsida
0 gånger. Nedan kan du se hur det gick för dem den senaste tiden.
| Datum |
In |
Ut |
Visningar |
| 2010-09-09 |
31 |
36 |
50 |
| 2010-08-10 |
20 |
22 |
29 |
| 2010-07-11 |
18 |
19 |
26 |
| 2010-07-11 |
18 |
19 |
26 |
| 2010-06-11 |
0 |
3 |
26 |
| 2010-05-12 |
36 |
42 |
31 |
| 2010-04-12 |
34 |
34 |
22 |
| 2010-03-13 |
27 |
31 |
22 |
| 2010-02-11 |
24 |
32 |
27 |
| 2010-01-12 |
8 |
34 |
15 |
| 2009-12-13 |
11 |
14 |
19 |
| 2009-11-13 |
3 |
9 |
34 |
| Totalt |
230 |
295 |
327 |
Kommentarer
Det finns 0 kommentarer för denna länken!
Skriv en kommentar
RSS feed
http://borgeatbonehuset.blogspot.com/feeds/posts/default?alt=rss
Här kan du se vad som är nytt på sidan:
En tid efter det att jag kommit tillbaks till kristen tro började jag att spela i veteranbrasset. Min upplevelse med Gud pockade på att få uttrycka sig. Jag minns att en av grabbarna sa, det är så härligt med nyfrälsta, ett bekräftelsens ord men du kan också se det som ett uppgivenhetens ord. Snart är du inte nyfrälst längre och då blir du normal.
I sin bok "Hungry for more of Jesus" kommer David Wilkerson in på detta. Om du tar din tro på allvar kan du komma att störa din omgivning, ja du kan till om med bli motarbetad. "Kan du inte bli normal sådan du var förut".
Lättvarianten av kristendom är egentligen inte kristendom utan mer en social gemenskap med någon slags gemensam värderingsgrund. Mötet med frälsaren skakar alltid om och om du är i en ärlig gudsrelation kommer du att förr eller senare konfronteras med det i ditt liv som du kanske helst vill undvika att få belyst.
I lättkristendomen förkunnas nåden summariskt och Bibelns ord om en trång port är långt borta. Syndanöd kallades det förr att konfronteras med de mörka delarna i sitt liv. Detta som Herren vill befria dig och mig ifrån.
Försöker jag bygga upp svårigheter för dig att bli en kristen genom att peka på den trånga porten? Nej inte alls! Det är lätt att närma sig Gud. Frälsningen är en gåva att ta emot. Nej jag talar om att det är på riktigt. Jag talar om upprättelse till att bli den människa du är avsedd att vara och för detta krävs överlåtelse. Så länge jag har en fot innanför och en utanför, så länge jag inte tillåter Gud att ta hand om det dolda i mitt liv så finns ingen segerkrans att ta emot. 
Postad 8 September 2010 | 11:22 am
I dag blir jag politisk. Det är väl influens från valrörelsen som jag inte helt kan undvika.
Som kristen kan jag ha mycket klar bild över vad min tro innehåller av värderingar och beslut. Jag kan bestiga intoleransens väg som innebär att jag inte nöjer mig med att låta min tro influera allt jag gör och därmed föra samhället åt ett visst håll. Nej när jag bestiger intoleransens väg angriper jag människor som inte delar mina värderingar. Detta är en balansgång som är svår.
Friheten begränsas alltid i ett samhälle annars uppstår anarki men när politiker anser att deras värdegrund berättigar dem att detaljreglera andras liv då passeras en gräns. Lars Ohly tydliggjorde detta i sitt uttalande om bröstpumpning. Hans kollegor bland de röd-gröna blev förskräckta. Han talar så det märks vad vi sysslar med, att detaljreglera och styra människor, att ta bort deras ansvar över sitt eget liv. "För din egen skull" som en slogan en gång ljöd.
Som kristen bör jag vara lika hänsynsfull mot andra människor som den helige Ande alltid är. Det fria valet utgör en grund. Det vore att ljuga att säga att kyrkan alltid varit sådan. Speciellt när den varit statsbärande har missbruk förekommit. Hur går jag emot det onda utan att själv bli ond? Gud har vrede mot ondskan men älskar människan och vill möta även de som går ondskans väg. Han vill inte att de ska fortsätta vandra på ondskans väg. Han vill rädda oss men tar aldrig bort det fria valet. Kärlek utan fritt val kan aldrig vara kärlek. Då kallar vi det i stället manipulation. 
Postad 7 September 2010 | 7:15 am
Inför profeten Elias himlafärd önskade sig hans lärjunge profeten Elisa dubbel arvslott av Elias ande. Om ett sådant val vore möjligt för mig skulle jag välja att önska dubbel arvslott av prästen Sören Stadell. Han är ett stort föredöme för mig. Faktum är att jag för en tid sedan bad Herren att få bli formad till en personlighet med en sådan ständigt strömmande kärlek till Gud och alla människor, en sådan enkel rak tro och alltid närvarande glädje.
Så hände det mig det märkliga att jag under en bilfärd överfölls av en sådan kärlek till vännen Lars Petersson och hans livsverk David Media. Jag fylldes av tacksamhet medan jag hörde en lovsångsskiva.
Vid gårdagens församlingsdag inom Elim Simrishamn så hände det igen. Jag fylldes av en sådan kärlek till några av vännerna som bär Guds verk i Simrishamn att jag bara måste uttrycka detta i samlingen. Väntade bara på tillfället att göra detta och till slut kom möjligheten. Hela mitt inre var fylld av denna kärlek, större än vad jag av egen kraft kan prestera.
Väl hemma inventerade jag alla de vänner jag har och vilka fantastiska människor de är. Hur är det möjligt att just jag fått möta så många underbara människor. Vänner som jag inte möter så ofta men som finns levande inom mig. Tacksamhet till Gud, allas vår skapare.
Jag är troligen inte unik utan det är så att vi alla har en sådan omgivning om vi bara låter den lysa fram i all sin glans.
I mina samtal med Sören Stadell är det just detta jag lagt märke till. Han talar aldrig i värderande omdömen om de människor vi gemensamt känner. Han är alltid fylld av en nyfiken kärlek till vad som hänt dem och genuint hängiven både dem och Herren.
Jag börjar tro att även jag ska få surfa på Guds kärleks vågor. 
Postad 6 September 2010 | 5:39 am
Jag sökte på internet på några kända amerikanska kristna namn och hamnade i en debatt vars eftersmak inte kändes bra. På intet vis vill jag ge mig in i en debatt genom att säga den har rätt eller den har fel. Men jag kan konstatera att vi alla befinner oss i en andlig kamp där fienden vill beröva oss kraften i vår tjänst. Våra val är så viktiga.
Att predika i ett i förväg utannonserat TV-program där tusentals av människor sätter sin tilltro till en viss predikant. Hur gör han den dag gudsrelationen är störd genom en synd som inte klarats upp ännu? Talar han bara på som om allt var bra och hoppas att Gud ska välsigna. Risken finns att han höjer rösten för att det inte ska framgå att allt inte är så bra. Fienden vill givetvis utnyttja en sådan situation. Rätt svar borde vara att säga: Jag kan inte predika i dag eftersom jag inget har att säga. Broder, syster, du får predika i mitt ställe. Men vem har detta mod?
På olika sätt har Herren lett mig in på vikten av det personliga valet i varje situation. Att välja bort (besegra) frestelsen genom att söka Herrens stöd. Att välja att börja dagen med Guds ord i stället för allt annat som pockar på utrymme.
Det finns nåd även för kända predikanter och jag ber att ödmjukhet ska allt mer bli synlig. 
Postad 5 September 2010 | 7:14 am
I vetenskapsradion hörde jag något som fascinerade. Det finns ett slags solar där processen leder fram till kol och hitintills har man varit säker på att t.ex. vatten inte kan finnas där eftersom processen förbränner syre som är en förutsättning för vatten. Det producerade kolet skulle vara en del av livets hemlighet. Nu har man konstaterat att det finns vatten där. Punkt.
Jag skriver här om något jag i likhet med de flesta människor inte vet något om. Egentligen kan jag tala om alla människor eftersom även de mest kunniga ställs inför nya utmaningar.
Men medge att tanken svindlar. Någonstans i universum produceras ett material som kan leda till liv. I en slumpartad process leder detta till människor som omvandlar materian till tankar och moraliska ställningstaganden. Fast nu tror jag inte på denna utvecklingslära.
Äkta vetenskap är intressant för den skrapar på ytan till något den inte vet något om. Men upptäckterna berika oftast. Jag vet inte hur Gud bar sig åt men Han säger i sitt tilltal till människan att Han är skaparen och detta litar jag på. Det är inte avgörande för min tro hur skapelsen gick till. Mitt möte med frälsaren är avgörande för min gudsupplevelse och tilltron på Hans ord finns i denna tillit jag där har.
En vän till mig som är forskare och troende fann ingen motsättning mellan tro och vetande. "Tro är tro och vetande vetande". Om tron är äkta så är den inte rädd för vetandet och är vetenskapen äkta så måste den i ödmjukhet bekräfta att den inte vet allt och att det vi nu tror oss veta kan komma att revideras i morgon. 
Postad 4 September 2010 | 9:15 am
Två av profeten Johannes lärjungar hör denne säga: "Se Guds lamm!" Det är Jesus som Johannes talar om. Lärjungarna bestämmer sig för att följa efter Jesus. Jesus märker att de följer efter och frågar dem vad de ville honom.
Det bästa svar de kom på var: "Var bor du?". Jesus svarade "Kom och se".
Denna berättelse ur Johannes evangeliums första kapitel kan ses som en enkel historia ur vardagen med en mycket begränsad dialog eller som en beskrivning av hur det är att följa Jesus.
Någon pekar på att det är något speciellt med Jesus. Intresse väcks och ett sökande får ett hopp. Sökandet fanns redan hos lärjungarna annars hade de inte varit på den plats där de var. Men sedan gäller det att agera och finna ut om det som de hört sägas var något som fungerade i verkligheten, om det var sant med andra ord. Då är det så enkelt: "Följ mig och se hur det är".
Alternativt kunde de beställt in mat på ett närliggande värdshus och suttit en natt och diskuterat huruvida de mött Messias eller inte. Det senare gör vi ofta men det första, att följa, är det som fungerar.
PS Detta med anledning av morgonens bibelläsning. DS 
Postad 4 September 2010 | 8:58 am
Klockan är snart midnatt. I dag har jag rest från Stockholm till Skåne i bil. Under bilturen lyssnade jag omväxlande på radions P1 och en samlings-CD med lovsång. När jag kom fram klippte jag gräsmattan och spelade en nio-håls golfrunda. Det gick inta alls bra i dag.
När jag spelade CD:n var jag så tacksam för den livsgärning min vän Lasse Petersson gjort genom att trots svårigheter fortsatt att producera kristen musik på skiva. Jag har följt hans kamp på nära håll under ett antal år.
I morgon bitti, tidigt, drar jag till Simrishamn för en bönestund. Kan jag inte lika gärna be hemma? Det kan man tycka om man tänker praktiskt, men detta att be på plats handlar om att leva ut åtagandet. Inte bara säga det.
Livet innehåller så mycket praktiskt av annat slag. Allt ifrån resor till golf. Förvärvsarbetet är ett avslutat kapitel för mig. Men det som är viktigast för mig är att forsätta att vara i en fungerande gudsrelation. Jag vet min kallelse och ber om kraft att stå kvar i den, att vara den helige Andes tempel. Det låter pretentiöst men så står det i skriften. En god tanke att ha levande med tanke på vad vi tar in av olika slags impulser och vad vi gör.
Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? (1 Kor 6:19) 
Postad 2 September 2010 | 10:02 pm
Vi talar oss människor emellan om att personkemin inte stämmer. Visst kan det vara så att jag har svårt med en viss människa eller att den har svårt med mig. Men så är det inte med Gud.
Handlingar byggd på mänsklig egoism eller ofördragsamhet fördömer Han starkt. Olydnad likaså, men människan är i grunden alltid älskad. Det finns alltid en väg tillbaks till Guds famn.
En allsmäktig Gud som tillåter saker som krig och annat elände, om han finns, så är han ond har jag hört människor uttrycka. Beroende på hur människans livsupplevelser är så kan jag förstå att denna fråga uppstår.
En person i min bekantskapskrets hade orsakat sig själv många lidanden att han bad "gode Gud tag ifrån mig min egen vilja". Men Gud tar aldrig bort människans personliga val. Om det personliga valet togs bort vore människan en programmerad robot. Med det personliga valet kan lyfta oss, eller sänka oss. Det påverkar inte bara mig själv, det påverkar mitt närområde, ja kanske stora delar av mänskligheten. Adolf Hitlers personliga val kom att orsaka lidande för millioner människor. Mina felaktiga val har inte berört lika många.
Finns det en ond makt som kopplar greppet över människor som väljer att gå ondskans väg? Både Gud och djävul är avskaffade i det moderna samhället. Den människa som fångats av ondskan förnekar inte dess existens. Finns det en väg bort från ondskan grepp? Ja det är det som förr kallades för frälsning, d.v.s. räddning. Efter det att jag vänt mig till Gud och bett om förlåtelse så får jag ta emot denna förlåtelse och inte bara som ord "du är förlåten" utan som upprättelse till att bli en ny människa, eller snarare till att bli den människa du var avsedd att vara.
Slipper jag att möta misslyckanden efter detta? Hamnar jag i en "gräddfil", detta svenska uttryck som beskriver att slippa alla besvär. Nej, det är inte min erfarenhet. Men Gud finns kvar i min livsvandring och vandringen tillsammans med den helige Ande har gett livet en ny dimension.
Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud. (Joh 3:16-21) 
Postad 31 August 2010 | 6:25 am
Efter att ha levt i Spaniens extrema värme under några veckor så deklarerar jag: Aldrig mer ska jag tala om ineffektiva sydeuropéer. Att leva i denna värme handlar om att dricka mycket vatten och om att vila. En överlevnadsstrategi.
På distans hör jag en kyrkklocka. Jag ber för denna stad som är som en skål med många blandade ingredienser. Katolsk traditionalism, modern spansk sekularism, ockultism, turism, festande och fattigdom. Sydamerika, Afrika, Asien och Östeuropa, ja hela världen påverkar gatubilden.
I min stillhet vill jag med värdighet och respekt ta med allt detta inför Gud. Europa från Gibraltar till Nordkapp. Så olika, så lika, vi människor. I mitt inre ser jag den helige Andes vind svepa in över kontinenten. Just nu så stilla men vinden tilltar. Sträck upp armarna och låt vinden omsluta dig.
Postad 30 August 2010 | 7:16 am
Jag reser snart hem till Sverige och den svenska valrörelsen. Här i Spanien märks den inte. I går såg jag ett spanskt tv-program som visade en del av utelivet i min spanska stad, Fuengirola. Inslaget gjord mig ledsen och stridslysten. De krafter som fångar människor till ett så felaktigt liv måste bekämpas i bön.
Samma sak kan säkert sägas om Sverige och jag känner kallelsen till bön för båda mina länder.
Jag har en förkärlek för tydliga politiker som Annelie Enochsson. Hon har också en syn på mellanöstern som jag delar. Om jag vore göteborgare skulle jag kryssa in henne i riksdagen.
Svensk politik är så förutsägbar att inget förloras på en missad valdebatt. Ett samarbete mellan Mona Sahlin och Lars Ohly är ett skräckscenario så på vilken sida jag lägger min röst är klart. Jag behöver därför inte se valdebatterna och detta känns som en befrielse. Mer tydliga politiker som inte bara talar taktiskt och jag blir tittare igen.
Nog om politik. Detta är inte en politisk blogg. Men politiken kommer att forma hur jag kan leva ut min kristna tro. I vilken grad religionsfrihet kommer att finnas. Den kristna församlingen kommer att överleva alla politiska beslut eftersom den har den helige Ande som sin rådgivare. Men politiken styr i vilken grad jag kommer att möta stöd eller förföljelse.
Bibeln uppmanar oss att be för alla makthavare oavsett om de är bra eller dåliga. De dåliga är kanske ändå mer beroende av ett gudsingripande. 
Postad 29 August 2010 | 8:59 am
Det pågår en världspingstkonferens i Stockholm just nu. De människor som grupperat sig runt en av de andliga erfarenheterna samlas till konferens.
Historiskt sett har dessa konferenser både varit starka andliga manifestationer och platsen där den mänskliga önskan att organisera kommit att leda till samtal där det mänskliga bryts mot det mänskliga.
Tänker på David du Plessis som kallades av Herren att föra pingsterfarenheten in i nya sammanhang och fick vandra denna vandring ensam, i smärta, trots att han haft en central roll i dessa mänskliga manifestationer.
På samma vis tror jag att det är med den just nu pågående konferensen. Den helige Ande leder människor till att mötas och till möten som befruktar. Samtidigt som även det mänskliga får sitt. Det är så enastående att Gud använder sig av ofullkomliga människor och det är tur det eftersom det är så ont om fullkomliga människor ;)
Själv har jag inte längtat till att vara i Stockholm just denna tid, men jag gläds över vad den helige Ande skapar där för Guds rikes framgång i vår tid. Kanske är det inte det som får rubriker i de kristna tidningarna som är de riktigt stora händelserna. 
Postad 28 August 2010 | 4:56 am
Ett bibelord som gång på gång kommit till mig är ur Jeremia bok. Det handlar om en slags förnyad kallelse för profeten när han brottats med profetkallets vånda.
Därför säger HERREN så: Om du vänder om, skall jag låta dig komma tillbaka och du skall få tjäna mig. Om du skiljer det äkta från det oäkta skall du få vara som min mun. Detta folk skall då vända tillbaka till dig, men du skall inte vända tillbaka till dem. Jag skall göra dig till en fast kopparmur mot detta folk, så att de inte kan besegra dig om de vill strida mot dig. Ty jag är med dig för att hjälpa dig, och för att rädda dig, säger HERREN. Jag skall rädda dig ut ur de ondas våld och befria dig ur våldsmännens hand. (JER 15:19-21)
Det är speciellt den första delen som kommer till mig. En förnyad omvändelse som bereder väg för en förnyad tjänst.
Att ha en längtan och kallelse till bönetjänst i en tid då kyrkorna är verksamhetsinriktade kan upplevas som ensamt, men inte är jag förföljd på det vis Jeremia blev förföljd. Min "vånda" är väl en slags "prinsessan-på-ärten-vånda".
Men att allvarligt och djupt bearbeta murar som ska raseras kräver sitt pris och en beståndsdel är ärlighet i det egna livet. Om du skiljer det äkta från det oäkta skall du få vara som min mun. Jag tror inte detta handlar bara om finna det sanna i tilltalet utan det handlar om profetens hela liv.

Postad 27 August 2010 | 3:41 pm
Tidigt i morse placerade jag mig i en stol och gick in i bön. Jag upplevde det som så viktigt att i sanning pröva allt som jag tror på. Senare efter frukost läste vi ur Matteus evangelium om Jesus död och uppståndelse. Jag rördes till tårar under denna läsning, just inför det stora med detta offer.
Något senare kom jag att läsa en kommentar från Anders länkat till ett tidigare inlägg från mig och det slår mig då att hela den kristna tron grundar sig på Jesus anspråk på att inte bara vara en som följer lagen utan Han talar om sig själv som den som kan förlåta synder.
Utan detta höga anspråk faller kristendomen platt till marken. I en tid av religionsblandning talas det om att vi kan nå Gud på många olika vägar men detta stämmer inte med Jesus undervisning som talar om en väg. Antingen är detta sant och då kan vi förkunna det med kraft eller så kan vi låta bli att förkunna. Vad däremellan är blir helt ointressant.
Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen* av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. (1 Kor 15:17-21) 
Postad 24 August 2010 | 12:46 pm
I ett samtal med en god vän och pastor så sa han: "Börge minns att en hel generation i frikyrkan inte vet vad det handlar om. De har en föreningsverksamhet som de bedriver."
Anledningen till detta yttrande var att vi jämförde intryck från olika kyrkor vi besökt under sommaren.
Så vad handlar det då om?
Om jag utgår från de bibeltexter jag i dag läst så handlar det om Gud, människa, människans slaveri under synden, befrielse från synd genom Jesu död och uppståndelse, upprättelse till ett nytt liv genom och i Honom och till slut ett evigt liv.
Den välmenande förkunnelsen vågar inte möta djupet i konflikten för att detta kan stöta bort människor. Ofta hör man dessa tankar, vackra, visa, men inte livsförvandlande. Efter en predikan säger man: "Vilka fina tankar" med sedan.......
Ibland hör jag beskrivningar av en kristen gemenskap, en församling eller en mindre grupp inom en församling. "Vad fint vi har det, vilken fin gemenskap vi har, vi får vara rädda om denna gemenskap".
Gemenskap är bra och fint. Men se upp. Vill vi då bara ha det på ett visst sätt för att vi ska ha det bra. Är vi beredda att ta in den "besvärliga människan" i vår gemenskap eller stöter vi bort den. De fallna och de svaga ska upprättas i Jesus namn, men det kan också störa vår idealbild när det sker.
Är vår kyrka så prydlig att den icke prydlige vänder i dörren?
En kyrka som är fylld av den helige Andes närvaro stöter aldrig bort utan välkomnar. Den kan vara både vacker och fylld av liv.
Jag läste ett meddelande från en gemenskap jag känner och fokuset i meddelandet låg på "sådana är vi", "så vill vi ha det". Mitt hjärta fylldes av sorg för jag önskade något annat djupare. Om jag skulle ta upp frågeställningen riskerar jag att bli missförstådd för denna typ av insikt kommer inifrån den som upplevt upprättelsen ifrån synd och som vill ge det vidare.
"Men vi vill att människor ska möta Jesus och komma in i vår gemenskap". Ja men vad är det som brinner i hjärtat? Upprättelsen eller den fina gemenskapen? 
Postad 21 August 2010 | 7:47 am
Finns det en motsättning mellan att ha en god självbild och att vara ett tomt kärl. Svaret är nej.
Att vara ett tomt kärl innebär att kunna ta emot välsignelser som sedan kan bjudas ut till en törstig omvärld. Motsatsen till ett tomt kärl är ett fyllt kärl som kan vara att vara fylld av vad som på ytan ser ut att vara helt olika innehåll.
Jag kan vara fylld av både av egen rättfärdighet eller egen bristfällighet så att det inte finns plats för något annat. Egenrättfärdigheten kan i sin tur bero på en dålig självbild som till varje pris måste förbättras på inför andra och egen-bristfälligheten kan ha en rot i överdriven fixering på sig själv.
Så tillåt dig att vara en människa med plus och minus och låt dig omslutas av Guds nåd och erkänn ditt behov av nåd. Vandra sedan glad och stolt över att du är just den du är, det finns inte en människa med samma innehåll i hela världen, och tillåt den helige Ande att "coacha" dig i ditt liv till att bli den människa du är avsedd att vara. Tillåt inte Jantelagen att kväva dig och döm inte andra efter denna lag.
Så sitter jag denna morgon i en tom Turistkyrka och ber. Jag finns här för att jag känner en kallelse till detta och jag har ingen aning om hur jag ska bete mig. Inom mig inser jag att om det bara beror på mig så kan jag lika gärna sätta mig i skuggan och sova en stund. Men nu beror det inte på mig och jag känner en glädje i att vägar ska öppnas, inte för att bekräfta mig, utan för den helige Andes verk och det är en frihet i detta att Han lyfter fram de gåvor som behövs i de människor som tillåter Honom att verka.
Som ledare kan jag bara vandra i Jesu efterföljd och tvätta fötterna på mina "dammiga" medsyskon. Han gjorde detta för att visa på det framgångsrika ledarskapet. Att ha mod att betjäna i stället för att betjänas. I vår invanda norm bekräftas framgång i ledarskap av att vi blir betjänade.
Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss. 2 Kor 4:7 
Postad 19 August 2010 | 10:03 am
En fiskebåt som drar en annan på väg till hamn efter avslutat värv.
I början av min förnyade vandring med Herren upplevde jag i mitt inre en bild där olika kristna jag kände illustrerades med olika typer av båtar på väg över en havsvik. Jag minns att Stanley Sjöberg, som var min pastor vid den tiden, illustrerades av en fullriggare vilken seglade bäst i kraftig vind och att jag själv illustrerades som en fiskebåt. Budskapet var att de fungerar var och en på sitt vis efter den kallelse (och personlighet) som Herren gett.
På plats i Fuengirola så har jag nu två veckor av vila och bön för att hämna rätt inför hösten. Vi ber speciellt för höstens Alpha-kurs här i Fuengirola och för det pastorsbyte vi står inför när höstens tar slut. Men också för ett personligt tilltal som vi upplevt och som handlar om en kallelse i framtiden.
Att be om: Glädje och stolthet att vara den typ av "båt" som jag är och att glädjas över att det finns många olika slags farkoster på Herrens öppna vatten.
Postad 18 August 2010 | 1:23 pm
På skalan liberal fundamental vill du placera mig
jag vill berätta om ett möte
inte en rikoschett som sliter upp sidan
utan en träff mitt i hjärtat
som förändrar
det är bara det jag vill
Postad 13 August 2010 | 4:38 am
Jag har en hemsida som heter bonehuset.se. För ett år sedan investerade jag ganska mycket pengar i att förnya denna sida. Innan denna nysatsning var det jag själv som skrev texter på hemsidan men nu skulle inte jag men många andra skulle skriva. Själv skulle jag skriva personligt i min blogg "borgeatbonehuset". Bonehuset.se skulle också bli en "kunskapsbas" för bönebehov världen över.
Så har det inte blivit. Texterna har uteblivit. Jag var i kontakt med många och en del lovade att skriva men texterna uteblev. Andra var tveksamma och fick se vad det skulle bli av det hela.
Inför förnyelsen av kontraktet med Crossnet prövade jag om det var dags att avsluta projektet och se det som ett personligt hugskott som gick fel. Men jag kan inte se det så. På något sätt sammanfaller detta med min tjänst som förebedjare. Min personliga ekonomi vill helst slippa denna satsning som nu ska förnyas. Detta för att vara det redskap det är avsett att vara. På något vis ger Herren alltid resurser.
Under augusti månad ska jag pröva på vilket vis jag ska gå vidare med hemsidan. Stöd mig i bön inför detta. 
Postad 10 August 2010 | 7:22 am
Jag ser framför mig ett antal människor samlade. De har det gemensamt att de mött Jesus som personlig frälsare. Ingen känner behov att visa inför de andra att den räcker till i egen kraft. Alla vet att alla i gruppen är lika betydelsefulla oavsett vilken gåva som verkar genom den personen i den helige Andes kraft. Det är viktigare att möta människor för att förmedla evangeliet än att umgås. Umgänget finns i arbetet tillsammans, vi gråter och gläds tillsammans. Vi vet att vi är helt beroende av den helige Andes ledning i allt vad vi gör. Vi ber, tillbedjer, sjunger, samtalar och uttrycker vår glädje i Gud. Vi vördar Guds ord genom kärlek till Bibelns texter. Vi har tilltro till Guds rikes seger men har en ödmjukhet eftersom vi är medvetna om att vi är syndare frälsta av nåd. Vi möter alla med största respekt eftersom Gud själv visar oss både tilltro och respekt. Vi är Hans barn bara av nåd. Vi påverkar vår omvärld genom vår kärlek, vårt engagemang och agerande grundat på denna kärlek. 
Postad 9 August 2010 | 9:53 pm
Jag hade tappat bort kanal 10 på TV:n men återfann den efter ett tips från en yngre generation.
Första gången jag slog på kanal 10 igen så var det ett gammalt program från 1994 med Kjell Sjöberg som undervisade i en församling i Västra Frölunda.
Det var det året, 1994, som jag kom till tro igen och kom att vara med i den på den tiden intensiva morgonbönetjänsten i Centrumkyrkan i Sundbyberg. Kjell mötte jag senare detta år i samband med en stor konferens med Yonggi Sho på Hovet i Stockholm. Jag var ansvarig för kontakten med människor från hela Sverige som önskade förbön i samband med denna konferens. Stanley Sjöberg tyckte att Kjell och jag skulle inleda gemensamt med en bönestund och så blev det. Det blev min enda aktivitet tillsammans med Kjell.
När jag såg TV-programmet så fylldes jag av den helige Ande. Det Kjell talade om gick rakt in. Jag tror jag sett programmet förut men den helige Ande lyfter fram saker så att det blir som nytt. Jag vet att många ställer samma fråga som jag; varför fick inte Kjell vara i tjänst en längre tid och svaret får vi nog först i himmelen.
Några korn från undervisningen. Den ofruktsamma församlingen blir fruktsam genom bön. Våra kyrkor borde vara bönehus för att öppna det som är stängt och stödja predikandet som i sin tur borde ske på gator och torg.
Jag längtar efter att vara en aktiv del av en gemenskap som i bön banar väg och har vissa tankar om när, var och hur detta ska ske. Jag bär detta inom mig och där får det stanna tills vidare.
Efter TV-programmet bad jag en bön om syndaförlåtelse och om förnyad överlåtelse.
Postad 8 August 2010 | 12:59 pm
Vi tog med våra barn till en restaurang i Ystad som vi uppskattat mycket vid tidigare besök. Även nu mötte oss en fin miljö och en trevlig personal. Vi bänkade oss och väntade på maten. Dagen rätt hade alltid varit så bra och nu hade de fler alternativ än vad vi mött tidigare. Så kom maten. Inte alls vad vi varit vana vid, faktiskt riktigt dåligt tillagad. Det som utgavs vara lammspett smakade inte ens lamm. Den vegetariska rätten var kall inuti. Kycklingsalladen innehöll inte de grönsaker som utlovats. Det visade sig att nya ägare tillträtt i september förra året och en sak är säker att det kommer att dröja innan vi går dit igen.
En arbetskamrat till mig var sökare och gick till den kristna kyrkan på en ort, men mötte inget som mättade själen. Gick vidare till buddistisk meditation men stannade inte där utan vandrade vidare.
Kännetecknet på en levande kyrka är att där finns levande vatten som gör dig otörstig. Mat som mättar själen. Hos Jesus finns detta att få oavsett omständigheterna, men det kan vara svårt att nå fram när man endast serveras mänskligt hopkokta plagiat på sin tallriken, och ändå kan det se så bra ut på ytan.
Min bön är; Herre hjälp mig att vara en människa där ditt klara källvatten får flyta. Herre mänskligheten behöver få möta Dig. Herre låt din kyrka vara fylld av märgstarka rätter. Direkt från Dig.
PS Jag föll inte för frestelsen att namnge restaurangen. DS 
Postad 6 August 2010 | 4:28 am
Jag tror inte på givna scheman för att lösa saker. Tio steg att bli en bättre golfare, eller tio steg att bli en effektivare kristen. Dock vet jag att tiostegsmodellen fungerar för missbrukare för att bryta sitt missbruk, men det beror mer på de avgörande punkterna om erkännande av verkligheten och insikt om att ta emot hjälp. Det andra är hjälp för att nå fram.
Visst kan människor i vissa situationer vara i behov av handfasta rekommendationer men detta för att komma fram till ett läge där mer personliga val är möjliga.
En församling har en kallelse till utåtriktad verksamhet, en annan till avskildhet för bön. Grundavsikten borde väl vara att vare kristen församling täcker hela spektrumet när när nu kyrkan är så splittrad som den är mänskligt sett, så får olika gåvor utvecklas på den plats där detta sker allt efter den helige Andes ledning.
Att säga; nu ska vi göra som Willow Creek eller vi ska be som hos Yonggi Sho är ett substitut för att fråga den helige Ande hur ska vi be, hur ska vi göra.
Jag har ställt frågor om mitt eget fortsatta kristna liv och fått svaret att följa kallelsen att vara förebedjare på ett allt mer dedikerat sätt. Be och undervisa allt efter vad den helige Ande leder. Glöm allt som varit, allt som inte blivit vad du trott, och vandra vidare i din kallelse. Inget av de profetior du fått höra om ditt liv ska ramla till marken.
Vad jag saknar är böneteamet som står tillsammans. Allt blir så mycket lättare när man är en del av ett böneteam. Kanske får jag vara med att skapa ett böneteam för Europa. Från Gibraltar till Nordkapp. 
Postad 2 August 2010 | 10:34 am
Såg ett referat från vad OAS-inspiratören Berit Simonsson sagt i Uppsala. Kvar i mig lever uttrycket "vår otillräcklighet är den helige Andes landningsbana". Jag vet inte om det är rätt citerat med uttrycket finns kvar i mig.
Hon talade också om synd som skiljer oss från Gud. Numera talas det inte så ofta om synd.
Det är skillnad mellan otillräcklighet och synd. Ibland hör jag människor som viftar bort synd genom att säga "synd betyder att missa målet". Då är det inte värre än ett dåligt skott mot måltavlan. Det ät säkert så att synd är att missa målet, meningen i livet, gemenskapen med Gud. Ett val i livet som skiljer oss från Gud. Det finns alltid en väg tillbaks från det felaktiga valet till Guds kärlek.
Vår inbyggda kompass samvetet kan komma att störas. Ordet samvetslös används för att beskriva ren ondska. Vägen från känslighet till samvetslöshet kan vara slingrig. Men den finns och någonstans på denna "skala" finns jag. Vart jag än finns så är korrigeringen, befrielsen inte längre borta än en bön "förlåt mig mina synder precis som jag ska förlåta andra".
Men insikten om otillräcklighet är så viktig för att kunna ta emot nåden. Inte för att avvisa syndabegreppet som Kay Pollak vill göra i filmen "Så som i himmelen".
Guds älskade barn som fritt rör sig i Hans skapelse i relation till Honom. Detta är det optimala livet.
PS I går hade vi den näst sista samlingen för året på hamnplanen i Simrishamn. Pianisten Lennart Björk från Lund var vår svängiga gäst. DS 
Postad 2 August 2010 | 7:51 am
En vecka med hela huset full av barn och barnbarn. Ingen vrå att stilla sig och låta tankarna formulera orden. En paus på några timmar innan nästa gäng kommer. Hjärtligt välkomna gäng.
Har tänkt på att Gud aldrig bett någon människa om att vara annat än just det människa. "Övermänniskor" blir ofta en katastrof för sig själva och andra. Religiösa övermänniskor blir en mobil domstol ständigt beredd att slå till. Men det finns också icke religiösa vandrande domstolar.
Jag önskar mig själv och alla andra just detta att vila i Gud, omsluten av Hans kärlek. Precis som i 23:e psalmen.
HERREN är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.
Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen. Sanningen och nåden vandrar hand i hand. Sanning utan nåd blir en bödel som i "all välmening" hugger huvuden till höger och vänster. Nåden utan sanning blir ett gungfly som ingen vill vandra på. Att bli ledd på rätta vägar den kärleksfulla frihetens nyckel.
Postad 31 July 2010 | 12:35 pm
När vi kom till hamnplanen var det inte som vanligt. Det saknades människor på bänkarna. Vi är vana att många väntar på oss. Men i dag var molnen tunga över hamnplanen och vi var inställda på att behöva ställa in. Men när tiden för start närmade sig så kom det förvånansvärt många för att lyssna.
Vänner från Ystad var på besök med Anders Mårtensson i spetsen, men även min barndomsvän Lars-Erik Frejman (nu pastor i Ystad) var med.
En av denna bloggs följare hörde av sig under eftermiddagen för att ta reda på vilken tid vi skulle sjunga. Tack för ditt besök det värmde mig att möta en blogg-följare. Det är ett ensamt jobb att skriva blogg, i alla fall när man inte är en blogg-kändis. Jag hör då och då någon som säger att de följer och det är mycket roligare än statistik.
I dag var ljudet min uppgift och med två gitarrer och fyra sångmickar var jag behövd.
Amazing grace sjöngs på engelska. Jag älskar den texten. Ingen av översättningarna har fångat slavskepparen Newtons upplevelse av frälsning så genuint som den engelska texten. Den äkta, inte tillrättalagda berättelsen om fräsning, upprättelse och glädje i Gud knockar mig.
Postad 26 July 2010 | 1:08 pm
Länkknappar
Länka till Jesussajten med någon av dessa koder från din sida ovan för att din sida skall vara aktiv och synlig i katalogen:


Textlänk: Jesussajten.se
Topp av sidan
|