De bästa kristna webbplatserna och bloggarna

« Tillbaka till katalogens kategorier
« Tillbaka till sverige

Detaljer för Polaritet, politik och religion

Kristen släkting till Ulf Ekman som gillar jämställdhetsfrågor, bibeln, och att bemöta fördomar lika mycket som att lägga fram icke politiskt korrekta åsikter. Genusvetare, behandlare på HVB-hem.

Besök direkt

http://polaritet.blogspot.com

Dela med dig!

Tycker du sidan är bra? Dela med dig till dina vänner!

Nyckelord:

Ekman, bibeln, feminism, filosofi, fördomar, hbt, hbtq, hvb, jämställdhet, politisk, politiskt, profetia, profetisk, Politik

Kort om Polaritet, politik och religion

Webbplatsen registrerades lördagen den 10 maj 2008. Webmaster för hemsidan heter John Nilsson. Vill du komma i kontakt med dem så rekommenderar vi att besöka dem på följande adress http://polaritet.blogspot.com och leta efter kontakt information på deras hemsida.

Hur har det gått för Polaritet, politik och religion på topplistan?

Just nu har de 34 IN träffar och 27 UT träffar. Den lilla topplista knappen har visats på deras hemsida 588 gånger. Nedan kan du se hur det gick för dem den senaste tiden.

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer för denna länken!

Skriv en kommentar

Ditt namn:
Din e-post:
Kommentar:
	OBS: Webbadresser tas bort p.g.a spam risken.
Säkerhetskod:	* (skriv in koden du kan se på bilden ovan)

RSS feed

http://polaritet.blogspot.com/feeds/posts/default

Här kan du se vad som är nytt på sidan:

Träda och fasta

På uppmaning ifrån en god profetisk vän sätter jag denna blogg i träda och fastar ifrån bloggen under en längre tid, så att jag ska få mer tid och fokus på Gud. Jag brukar ha passiva och aktiva perioder, där jag tror att de passiva är de som fört mig närmare Gud i störst utsträckning. Låt hoppas att det är så även denna gång. Under en tid har jag känt att det är bråttom att fokusera mer på Gud för inte bara svensk kristenhet, utan för mig personligen. Känslan har varit så alarmerande att den nästan förlamat, men jag har inte vetat vad jag ska göra av den.

Nu har jag fått några ledtrådar. Jag ska ta vara på min tid, något som kommer att bli ännu lättare när jag flyttar till Uppsala i slutet av sommaren.

Om jag börjar skriva här igen i framtiden så kommer ni att märka det. Den tyngd som fanns ifrån Gud när jag började skriva 2008 (som för övrigt inte var så tung) finns inte nu eftersom Gud vill att jag ska gömma mig i hans klippskreva ett tag. Utan Guds kraft är jag ingenting, och därmed punkt åtminstone för ett tag.

Det jag kanske kommer att göra, om jag inte blir hejdad av Gud, är att sovra i mina inlägg lite så att en del skräp som jag skrivit det senaste halvåret eller året försvinner. Det är egentligen emot mina principer å det grövsta, men jag har en aning om att jag ändå kanske måste göra det. Är det något jag hatar så är det när mänskliga ansträngningar blandas ihop med det som Gud vill göra, och tyvärr har jag nog hemfallit åt det själv sedan en andra halvan av förra året åtminstone. Just avskyn för sådan synd är ju en av grunderna till polemiken jag bedrivit med högborgen i Uppsala - och har jag själv besmittats med samma skräp, så behövs rensning hur länge den än må ta.

Allt gott, och var välsignad!

John Nilsson

Postad 5 May 2010 | 7:06 am

"Även i kyrkan"

Katolsk biskop Arborelius skrev idag ett brev som ska läsas upp i alla katolska kyrkor i Sverige.

I brevet nämns bland annat om smärtan över att synden finns "även i kyrkan". Jag vet ju hur mediadrevet kan blåsa upp saker så de ser större ut än de i verkligheten är, men jag undrar verkligen hur det är beträffande fallet med katolska ämbetsmän som förgripit sig på barn.

I normalpopulationen är inte mer än två procent av männen praktiserande pedofiler (sannolikt ca 1% men då offren är 2-3% av befolkningen är detta en uppskattning). Man kan förvänta sig av en kyrka att den är mycket bättre än världen, åtminstone om den tro man förfäktar hävdar frälsning delvis genom goda gärningar.

Så kanske också är fallet. Jag skulle vilja se lite statistik! Som det är nu får vi ju först veta att våldtäkterna tystats ner och att även påven på starka grunder misstänks vara inblandad från tiden före han blev påve. Sedan ser vi hur påvens egen predikant Cantalamessa jämför drevet emot påven med Förintelsen, och verkar inte ha förstått att i de flestas ögon har man som organisation eliminerat sitt eget existensberättigande om man systematiskt skyddar pedofiler. Att Cantalamessa sedan tvingas att ta tillbaka uttalandet av sin kyrka ger sektvibbar, och stärker faktiskt inte förtroendet hos utomstående.
Men utan att veta utsträckningen av antalet praktiserande pedofiler bland präster och biskopar i katolska kyrkan blir det svårt att bedöma hur illa det är ställt med den ena av de två illgärningar katolska kyrkan gjort sig skyldig till. Vi vet bara hur det är med den andra illgärningen, dvs att fördölja det hela på offrens bekostnad.

Upp med alla fakta på bordet! Jag hävdar att allmänheten har rätt att veta exakt hur omfattande det hela är, och det ska inte behövas göras en utomstående undersökning för att få sanna uppgifter i den frågan. Det är inte säkert att omfattningen ens närmar sig hur det ser ut i samhället utanför kyrkan, men det är ändå viktigt att få veta detta så man kan bedöma äktheten i dessa ämbeten eller katolska kyrkan som entitet, annars drabbas kristendomen i sin helhet.

-----

Dagen berättar om brevet, DN skriver att skandalen har större proportioner utomlands, Världen idag försöker vända granskningen av katolska kyrkan till islamkritik och SD-kritik, Expressen ger ett katolskt perspektiv på hur svårt det är att tro på katolska kyrkan just nu, och hävdar att man är modig eller dumdristig om man sätter sitt barn i en katolsk privatskola. Birro är besviken på sin kyrka.

Postad 9 April 2010 | 11:13 am

Inte en kyrka

Jag vet inte om Dagens formulering "Flera biskopar erbjöd sig att avgå sedan det fastslagits att kyrkan fram till mitten av 1990-talet aktivt dolde systematiska övergrepp" stämmer (se katolsk länk längst ner), men om den gör det vill jag klargöra att en organisation som gör på det sättet inte är en kyrka, det är en monstruös organisation och inget annat.



Sen får man bara hoppas att det varit enbart lokalt som de obeskrivliga övergreppen fördolts, det skulle kunna rädda möjligheten att nämnda kyrka upphört att vara kyrka enbart lokalt.

Saken är den att när något systematiskt fördöljes, eller systematiskt gör någon annan grov synd, så är det något som omöjligen kan ske i Kristus. Att en enskild människa kan göra så och omvända sig är en sak, men kyrkan på Jorden kan inte göra detsamma. Den har vid det laget upphört, och lämnat över ljusstaken åt någon annan.

Inte blir det bättre av att Påvens egen huspredikant, Cantalamessa, drar skam över sin kyrka genom att jämföra kollektiva fördömanden över RKK:s system med antisemitism. Enligt tidningen Dagen säger han:

"-Användandet av stereotyper, överförandet av personligt ansvar och skuld till en kollektiv skuld påminner mig om de mest skamliga aspekterna av antisemitism"

Själv hävdar Cantalamessa att han fått formuleringen i ett brev ifrån en "judisk vän". Föga trovärdigt, men även om det stämmer förmildrar det inte uttrycket. Han försöker fördöma kollektiva fördömanden genom att låta en enskild jude bli representant för någon som med auktoritet kan jämföra något med förintelsen. Han faller på eget grepp, med andra ord. Jag hoppas att de som genomskådar spelet inom RKK:s egna led kommer att påpeka detta uppenbara.

Med detta sagt vill jag understryka att jag tror att det finns många varma kristna inom RKK. Men inte tack vare Påven, biskoparna och deras religiösa system, utan trots dem och detta.


----
En katolsk tidning verkar bekräfta uttalandet, men tycker säkert att de förmildrat det hela genom att sätta det i en irrelevant kontext: National catholic register

Läs även: Dagen, Dagen, DN, DN, SvD.
Bengt Malmgren tycker att Dagen vinklar olyckligt. En annan syn på saken har Erevna som menar att Påven är medskyldig till övergreppen.
Uppdatering:
Katolska kyrkan distanserar sig från Cantalamessas uttalande.
Cantalamessa ber om ursäkt för uttalandet.

Postad 3 April 2010 | 2:53 am

Rekommenderar - recension av det reaktionära

Inger Alestig skriver en nykter recension av Robert Ekhs bok (och delvis Åsa Ekhs) "Familjen - om relationer, äktenskap och barnupp-fostran".

Jag har inte läst boken mer än delvis, men om den i sin helhet representeras av det jag läst och det jag hört Robert undervisa om, verkar recensionen vara på spiken.

Som Alestig skriver så är inte det problematiska att sätta familjen högt eller att nämna att det finns hot emot familjen idag - problemen uppstår istället när man gör en politisk agenda av varningar hoten, och cementerar uppfattningar om t.ex feminister.

Jag - man, gift, kristen och feminist - sätter familjen efter Gud men före allt annat. En feminist är inte ett monster som vill dekonstruera det goda i familjen. Ofta nämns av feminismens kritiker att "radikalfeminister" vill det ena och det andra när det gäller att bryta ner familjen. Eftersom detta inte är radikalfeminism utan istället postmodern extremfeminism (som praktiseras av en mycket liten andel av dem som kallar sig feminister) visar sådana påståenden att kritikern inte vet något om saken utan snarast vidarebefordrar hörsägen.


Kvinnor och män har olika villkor. De flesta nöjer sig med att titta på kropparna och konstatera - "vi är ju olika", och sen nöjer de sig med det argumentet

Feminismen uppstod som en reaktion emot ett könskrig som pågått emot kvinnor länge. Hade kvinnor haft märkbart bättre levnadsförhållanden än slavar hade feminismen förmodligen inte ens uppstått. Den gav kvinnor möjligheter att lämna män som systematiskt våldtog dem, slog dem eller söp upp familjens alla ekonomiska medel - utan att barnen därmed automatiskt gavs till mannen. Många små reformer ledde fram till detta även om 1939 är ett viktigt årtal för detta. Ett annat viktigt årtal för feminismens segrar i Sverige är när det blev ett brott att våldta sin hustru. Gissa när det var?

1982. Vann laga kraft 1984. De flesta våldtäkter i Sverige begås av äkta män och kvinnornas sambor. Fortfarande.

Något som är bra hos Robert Ekh är att han säger att barnen måste få komma i första hand och att föräldrarnas egoistiska beslut, otrohet och andra hemskheter inte får drabba barnen. Detta kan inte sägas nog många gånger.

En del i att sätta barnen främst skulle kunna vara att upphöra med att ta för givet att maken är den som ska bestämma i familjen. Som om varje gift kvinna behövde en manlig chef. Ordet "huvud" som nämns i sammanhanget "kvinnans huvud", betyder "källa, ursprung, huvud (i betydelsen källhuvud)". Kvinnan är mannens källa genom att han föds genom sin mor, och mannen är kvinnans källa till liv. Att dra in hierarki i denna bibeltolkning visar på en skev maktfokuserad livsföring. Läs gärna Teol Dr Per-Axel Sverkers (Örebro Missionsskola) korta utläggning över ämnet.

Jag rekommenderar er att läsa Alestigs bokrecension.

Bloggat: Alltid rött alltid rätt, Emma Fahlstedt, Humanistbloggen, Inger Alestig

Postad 19 March 2010 | 12:39 pm

Kort fundering om celibatlöften

Jag undrar om det är celibatlöftena som leder människor med en viss perverterad böjelse till att agera ut den i större utsträckning, eller om det bara är så att prästyrket med sina celibatlöften är ett desperat försök från människor med en perverterad sexuell böjelse att försöka få kontroll på det hela? Kanske både och. Oavsett vilket så är båda alternativen tecken på något osunt i systemet. Celibat har ju inte alltid varit krav i RKK, så jag tycker att de borde upphäva skräpet, det vore ett steg i rätt riktning.

Om celibat ska fungera för att hejda sin pedofila läggning måste den som ingår i celibatet vara öppen med sin läggning - och då inte bara inför sin själavårdare. Sexualitet är en kraft vi människor inte rår på med vår egen styrka, vilket oftast är den styrka som är kraften bakom ett celibat (även om jag är öppen för att Gud kan bidra i sällsynta fall).


"Nej tack! Jag föredrar skogen med vargen."

Sen undrar man ju, appropå denna artikel, vem som kan vara så otroligt aningslös och ansvarslös så den tillåter en präst som förgripit sig på barn att få arbeta på ett sätt som innefattar kontakter med barn eller ungdomar? Först efter andra (förmodligen femtioelfte, men det är ju sällan det upptäcks i förhållande till händelsefrekvensen) övergreppet avstängdes han från sådant arbete. Man blir arg över att höra sådant, det är medhjälp till övergrepp att låta sådant ske.

Och slutligen, för att föregripa några indignerade kommentarer, vill jag berätta att jag sett samma sak hända i ett frikyrkosammanhang. Där var det inte celibat som bidrog. Folk höll dock tyst om vad de såg, för trots att det var jag som slog larm tror jag att många hade sett men inte berättat, långt tidigare. Alla fega medhjälpare till övergrepp. Vad säger Uppenbarelseboken om feghet? Den som ser men tiger är medskyldig.

Läs även: Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Dagen

Postad 13 March 2010 | 2:23 pm

Skulle inte Jesus ta en cigg på krogen?

I en skolbok förekommer Jesus med dels en cigg i ena handen och dessutom en öl i den andra handen.



Jag kan förstå att det utan en pedagogisk förklaring kan skicka lite felaktiga signaler, som ju ofta sker när någon ska försöka tolka något med för lite information. Det är en separat diskussion som jag inte tar upp här. Men när det gäller själva bilden är jag nog själv mest upprörd över den fula bilden på Jesus. Han ser ut som en riktig tönt på bilden, och det tror jag inte att han var på riktigt när han vandrade på Jorden.

Jesus drack vin med fattiga, halvkriminella skojare, prostituerade och allmänt slödder. Han var syndarnas vän för att kunna dra upp dem ur deras bottenlösa grop. Detta gjorde han utan att synda, men notera noga att han trots att han inte syndade drack vin. Och nej, det var naturligtvis inte alkoholfritt. Vin var ett sätt att konservera dryck på, och på sin höjd använde de vinet utspätt med vatten för att minska risken för magsjuka. Men alkohol var det i vinet.

Paulus varnar oss för att supa oss fulla. Men det är en helt annan sak det. Alla äter vi mat, men frossar gör inte alla, eftersom det skulle innebära missbruk. Ja, utom på Julen då när vi firar Jesu födelse. Då frossar vi.

Dominc Jala, Katolsk ärkebiskop i Maghalayas huvudstad Shillong säger till Times of India:

"Vi är chockade och känner oss sårade av detta tilltag där Jesus Kristus porträtteras på ett högst anstötligt vis. Vi fördömer den totala frånvaro av respekt för religioner som förläggaren visar"

Postad 24 February 2010 | 12:00 pm

Mörkermän och mörkerkvinnor

Även om det är kusligt så är det samtidigt intressant hur de mest reaktionära debattörerna inte kan låta bli att visa sina fula trynen så fort en kvinna ska till att få makt.

Det har blivit synligt nu i och med utnämningen av Birgitta Ohlsson som EU-minister. Alla har åsikter, och många anser att hon sviker antingen sig själv, sitt barn, sin man eller universum.

Låt säga att en i mitt tycke begåvningsbefriad debattör såsom Eva Sternberg skulle ha rätt - att kvinnan inte bör lämna hemmet (hon säger det uttryckligen). Är priset som detta skulle kosta kvinnor och barn det pris som är värt att betala?

Historien har bevisat att män inte representativt kan skapa lagar och regler som gynnar kvinnor eller barn. När det är för många män i maktposition i samhället kommer alla regler att obönhörligen gynna män i arbetsför ålder, och missgynna alla andra. Mest missgynnade brukar barnen bli, om det inte finns kvinnor med och bestämmer.



Om kvinnor inte deltar i det offentliga rummet i sitt arbetsliv och i karriärbyggen, kommer detta att snart återspeglas i den politiska demokratiska representationen i t.ex kommunfullmäktige, riksdag eller till och med regering. Urvalet blir givetvis mycket sämre om kvinnor prioriterar att byta blöjor mer än att utbilda sig eller jobba.

Resultatet blir i slutändan att vi återigen får beslutande organ i samhället som nästan bara befolkas av män, som ju enligt vår historia, inte är kompetenta eller förmögna att styra landet utan kvinnliga kollegor. Åtminstone inte om man räknar det som kompetenskriterium att man stiftar lagar och regler som gynnar kvinnor och män lika mycket, såväl som underkategorier såsom barn och äldre.

Evan Sternberg vill inte att borgerligheten ska ta efter Alva Myrdahl. Nå, jag tillhör inte Alva Myrdahls mest lojala hejarklack, men en sak är i alla fall säker: skulle det inte ha varit för henne skulle Sverige inte haft lika bra ekonomi (ekonomin blir dålig om kvinnor inte arbetar utanför hemmet), en barnomsorg som tillgodoser barnens behov av social gemenskap efter att industrialismen berövat dem storfamiljerna, lagar som förhindrar kränkningar emot kvinnor och barn etc. Åtminstone inte lika många, åtminstone inte lika bra.

Man kan ge många exempel på hur manlig dominans avspeglat sig i lagstiftningen, och hur den förändrats när kvinnor kommit ut i arbetslivet: I Sverige vann lagen som gjorde det till ett brott att VÅLDTA sin egen fru - laga kraft år 1984! I Västtyskland, där kvinnor var hemma alltsom oftast i större grad än Östtyskland, kom aldrig någon sådan lag. Hade det inte blivit en sammanslagning mellan Väst -och Östtyskland är det inte säkert att det skulle funnits någon sådan lag alls i Tyskland annat än i Östtyskland. Även lagar som skyddar barn emot sexuella övergrepp, misshandel och dyligt har kommit ifrån och drivits av kvinnliga politiker.

Folk talar om hur stressande det är för barnen att vara utan sina föräldrar långa tider på dagen. Ja, det är det förmodligen. Var står det skrivet att detta är enbart kvinnors ansvar? Varför är det okej för en man som har familj att prioritera karriären, medan det inte är det för en kvinna i samma situation? Man kan lägga vilka argument man vill till att försvara sina reaktionära åsikter i frågan, men erfarenheten säger mig att de argument som kommer är lika ologiska och luftfyllda som Eva Sternbergs. Alla föräldrar bör prioritera barnen - alla människor bör få möjlighet att delta i arbetsliv och politik!

Dagen, Niklas Frykman, Utsikt från höjden, Linus Fremin, SvD, Skånskan, KvP, Ystads Allehanda, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Birgitta Ohlssons blogg

Postad 5 February 2010 | 1:25 am

Scientologikyrkans bläckfiskarm Narconon

Den destruktiva sekten Scientologikyrkan har återigen med maktmedel försökt stoppa ofördelaktig information om dem.

De som känner till denna organisation vet att de inte skyr några som helst medel för att hindra att sanningar om dem hamnar i offentlighetens ljus. I somliga länder pågår nu processer för att försöka hindra denna organisation ifrån att gömma sig bakom religionsfriheten. Scientologikyrkans gräsrotsmedlemmar är troende på sin religion, men organisationen som sådan är en pengamaskin och ett verktyg för makt, menar exempelvis framstående åklagare i både Tyskland och Frankrike. Denna bild av Scientologikyrkan delas även av de flesta oberoende iakttagare som satt sig in i hur organisationen ifråga jobbar.

I många kommuner är okunnigheten stor när det gäller scientologernas "disseminiationskampanjer", dvs spridandet av deras budskap. Kommuner och Landsting går ibland så långt att de anlitar ökända Narconon, en organisation som befunnits skyldiga till att förfalska sin egen success rate (som är mkt låg i jämförelse med andra anti-drog-organisationer och avvänjningskliniker). När jag var arbetslös på 90-talet råkade jag ut för ett personlighetstest som jag identifierade som kommet från Scientologikyrkan. När jag avslöjade det hela hotade kursledaren mig med att slänga ut mig från både Arbetsförmedlingen och stänga av mig från A-kassan.

Även om jag liksom många andra bedömare anser att Scientologikyrkans inflytande håller på att minska och att organisationen som sådan för en tynande tillvaro, är det viktigt att vara uppmärksam på vad de tar sig till. Enskilda människor blir nämligen fortfarande brutalt krossade av dem. Om ni klickade på länken ovan så såg ni hur Scientologikyrkan verkar ha försökt stoppa en artikel i en tidning som hemlösa säljer för att få en inkomst. Artikeln ifråga var ett vanligt reportage som granskade hur Narconon bland annat rekryterar människor bland knarkare, och hur pengarna går från Narconon till Scientologikyrkans moderorganisation. Informationen som sådan var inte hemlig eller ny - detta har varit allmän tillgång i över tio år. Men antagligen ville Narconon helst inte att de dumma sochandläggare som på något obegripligt sätt har lyckats undgå denna information, skulle läsa om det i de hemlösas egen tidning.


Här kan missbrukare gå från knarket till att bli utnyttjade av en sekt, soc betalar

Nu kan alla läsa om det i Expressen och Kvällsposten istället. Undran som jag har kvar när jag skrivit detta är huruvida det är infiltratörer ifrån Scientologikyrkan som ser till att Narconon fortfarande får uppdrag i Sverige, eller om det verkligen jobbar sådana urbota idioter på kommuner och landsting som beställer behandlingarna helt utan något lojalitetskrav ifrån sin religion? Den som vet vad en destruktiv sekt är, vet att ingenting är vunnet om någon går ifrån amfetaminmissbruk till en sådan sekt. Ingenting. Om nu Narconon skulle klara av att avvänja någon ifrån droger på ett effektivt sätt, det vill säga. Siffrorna verkar peka på motsatsen.

Anledningen till att man inte ofta ser den här typen av bloggposter är för att de som skriver brukar bli trakasserade. När jag passivt postade en Youtube-video om scientologerna för ett år sedan bevakade de min blogg ifrån Clearwater i nästan ett år. För min lilla blogg, att de har tid! I USA stäms alla som skriver sånt här så till den milda grad att de inte har råd att gå till ett internetcafé. Som väl är funkar det inte riktigt så i Sverige. Men jag väntar ivrigt på ett argt mejl ifrån Blogger, Google eller min egen mejladress. Vi får se.

Expressen, Expressen, KvP, Dagen, Aluma

Postad 1 February 2010 | 6:30 pm

Emanuel Karlsten bits lite grand

Den forne Dagen -journalisten Emanuel Karlsten tillträder snart tjänsten som redaktör för sociala medier på Expressen. Men dessutom har han en intressant blogg. Med risk för att låta som en papegoja drar jag samma slutsats som Aletheia när jag misstänker att Karlsten i professionalismens namn känner sig friare att ta ut svängarna på sin egen blogg än den som tidigare sorterade under dagen.se.

Med anledning av Ulf Ekman annonserat att han ska skriva en självbiografi, skrev Karlsten nyligen en post som är mycket läsvärd. Han spetsar inte till det lika mycket som vissa skulle göra, men budskapet går fram. Jag vet inte om jag delar samtliga lovord som förekommer i posten, men ni som läser här vet ju att jag länge talat om vikten av att Ulf Ekman söker försoning på riktigt. Det är detta Karlsten skriver om. Under länken ser ni min kommentar på hans bloggpost. Till den kommentaren vill jag även lägga påminnelsen om vad jag skrev för ganska länge sedan, som vissa kritiker glömmer. Vikten av att vilja att Ulf ber om förlåtelse - det duger inte att älska att ha någon att hata om man tillhör Guds rike!

http://emanuelkarlsten.se/01/gor-en-forlat-mig-ulf-ekman/

"Tack för en balanserad och genomtänkt reflektion. Jag tror att jag helt enkelt lägger till dig i min bloggar-jag-följer-lista, liksom jag gjorde med din blogg då du jobbade på Dagen.

Absolut är det nödvändigt att han ber om förlåtelse. Utöver det du skriver vill jag lägga till att de enskilda privatpersoner som han har hängt ut och inte bara sårat utan hånat, även bör få en enskild och offentlig upprättelse. Annars blir det som när en tabloid skriver tio sidor om en icke-skandal som de sedan rättar nästa dag med en liten notis på sida 8 där det står typ "glöm det vi skrev igår, PEN säger att vi måste berätta att vi ljög".

Det duger inte att hänvisa till tystnadsplikten som pastor när man om samma person man av denna orsak inte anser sig kunna tala om, har sagt elaka personliga saker offentligt. Jag tänker exempelvis på familjen Berntssons, som i önskan om att Ulf inte skulle kunna göra så om dem, sa offentligt att de själva vill att Ulf anser att inget de sagt sinsemellan ska vara belagt med någon tystnadsplikt.

Däremot anser jag inte att alla han gjort illa personligen ska få offentliga upprättelser, det vore ju fånigt. Däremot i det fördolda, en personlig bön om förlåtelse förstås, i de fall Ulf själv vet om att han felat specifikt. Dvs, ungefär det man skulle kräva av en god vän att denne gjorde emot en tredje person, normal sund relationshantering."

Postad 27 January 2010 | 11:03 pm

Ny tankesmedja

En ny teologisk blogg och tankesmedja har öppnat för några dagar sedan, med officiell start idag:

klicka på bilden

Jag tycker att det verkar spännande. Idag är det många som drar åt det katolska hållet i sin ekumeniska strävan, medan andra följer samma tråd från ett annat håll via Emerging Church. En del har stannat vid fascinationen för det judiska, där MFS delvis hjälpt till att sätta fanatikerstämpeln i pannan på dessa. Svenska kyrkan finns kvar som reformatorisk enbart till namnet, urholkad både här och där.

Därför tycker jag att det känns fräscht med en ultrareformatorisk men samtidig vänlig (vad det verkar) tankesmedja som jag tror kommer få ett ganska stort inflytande i den kristna bloggosfären. Vi får se.

Postad 25 January 2010 | 11:47 pm

Migrationssadistverket

Jag har jobbat ganska länge nu med uppgifter som gör att jag kommer i kontakt med Migrationsverket. Tidigt frapperades jag över hur korkade de ibland verkar vara, jag tror faktiskt att man till och med kan jämföra dem med Försäkringskassan, vilket inte vill säga lite.

Skillnaden mellan MV och FK är dock att FK kan driva människor i personlig konkurs medan MV alltför ofta driver vuxna och barn i döden genom sina orättvisa och ibland helt ologiska beslut. För inte så länge sedan var det en ung afghan som hällde bensin över sig och tuttade på efter sitt tredje utvisningsbeslut. Ojämnheten i bedömningen från fall till fall är det många, inklusive forskare på universiteten, som har ifrågasatt. Det finns frivilligorganisationer som enbart jobbar med att skaffa rättvisa åt justitiemord utförda av Migrationsverket eller Migrationsdomstolen.

Vad mer är: Under tiden jag har jobbat med det jag jobbar med, och även dessförinnan när jag lärde känna folk som satt i flyktingkommittéer och jobbade på SFI, har jag inte träffat en enda som har ordentlig erfarenhet av Migrationsverket som inte dessutom antingen starkt ogillar det, alternativt hatar det med iskallt hat.

Vad beror detta på? Är det åsnor som skrivit deras regler (som ofta är för handläggarna inom Försäkringskassan) eller är det åsnor som tolkar reglerna? Dels tror jag att det är svårt att hitta tillräckligt många handläggare som engagerar sig så pass att de fattar att det är en människa och inte en mapp de håller i handen på jobbet. Och dels tror jag att regelsystemet är för inflexibelt, så att man exempelvis kan få för sig att kräva pass av kvinnor ifrån länder där kvinnor inte har rätt att hämta ut sina pass själva. Ja, så gör de.

Sen finns det en annan sida av flyktingfrågan. Det finns de som kommer hit till Sverige vilka tillhör det fåtal som inte bara begår brott, utan begår sådana brott som är så vidriga att någon mänsklig nåd för dem knappast borde finnas. Om någon som gör så fått permanent uppehållstillstånd blir påföljden fängelse och utvisning. Men om personen hunnit få svenskt medborgarskap döms denne inte till utvisning, utan behandlas som vilken svensk som helst. Det tycker jag är mycket konstigt. Sådant föder rasism. Har man av Sverige fått sitt liv åter, så ska man visa åtminstone någon slags tacksamhet. Framförallt kan man lägga bort beteenden som Fadimes familj lagt sig till med, annars tycker jag att man kan återvända till ett ställe där sådana beteenden är accepterade. I Sverige vill jag inte ha dem iaf.



Om en våldtäktsman eller mördare riskerar dödsstraff i det land han flytt ifrån, på vilket sätt är det Sveriges problem, om vi dömer honom till utvisning? Som man bäddar får man ligga, åtminstone i någon minimal utsträckning. Den typen av människor har försuttit sin chans, det är irrelevant om de skaffat familj i Sverige eller har andra behjärtansvärda skäl att vilja stanna.

Men när MV driver unga människor som flytt ifrån vidriga förhållanden till utvisning pga teknikaliteter, som t.ex minnesförluster i följden av posttraumatiskt stressyndrom och som tolkas som lögn, då blir jag så arg att jag har lust att besöka handläggaren privat och samtala lite. Även om jag vet att det ligger okunnighet och bristande utbildning i botten snarare än avsiktlig ondska, en förmildrande omständighet men inte någon ursäkt.

Aftonbladet, SvD, GP, DN, Sydsvenskan, SvD

Postad 22 January 2010 | 12:40 am

Knyta knuten

Postad 13 January 2010 | 11:19 pm

Semestern klar...

25 dagar 5-30 juni. Lagom temperatur för mig men för mycket sol, lagom med sol för Ulrika men lite svalare än hon kanske skulle valt. Natte är nog glad oavsett. Lite jämkning, men framförallt jättespännande! Jag har inte varit utomlands på evigheter!

Och båda våra chefer var mkt smidiga och svarade snabbt på ansökan mitt under helgen. Helnöjd.

Postad 10 January 2010 | 9:14 pm

Lord Monckton: världen behöver inte räddas igen

Om du vill se alla sju klippen i rad, klicka här istället

Vad tror ni om detta? Monckton hävdar alltså att hysterin handlar om en ny religion snarare än om vetenskap. Jag tycker det är mycket intressant. I synnerhet eftersom jag aldrig gillat Al Gore och har tyckt att han verkar vara en läskig typ sedan jag var i tonåren. Monckton är uppenbarligen inte någon enstaka knäppgök som kan avfärdas med det vanliga fegisargumentet som självgoda maktmänniskor brukar använda när de känner sig hotade: "om jag tog en debatt med alla som inte gillade mig eller det jag står för så skulle jag inte ha tid med något annat".

Om någon undrar vad det är för förfalskningar Monckton talar om, så tar denna New York Times -artikel upp frågan. Den som vill undersöka själv kan söka på t.ex "Climategate".

Så varför blir det ingen debatt? Om Al Gore talar sanning så finns det väl inget problem med att ta en debatt, kan man tycka. Här är ytterligare ett exempel som ganska starkt indikerar att Al Gore är en fegis:



DN, UNT

Postad 3 January 2010 | 8:25 pm

Profetia / att höra Guds röst

Det finns många som har åsikter om hur man hör Guds röst eller om vad profetia är. Skickliga människor kan se trender, där trenden just nu är att religion blir mer populär. Men det är ytterligt begränsande att bara i det naturliga leta efter trender. Om man vill lära sig höra Guds röst behöver man umgås med Gud, men även lära sig av dem som stretat sig igenom många lärdomsgivande prövningar.

Jag vill verkligen rekommendera denna predikan/undervisning från min gamla lärare och "storebror" Micke Jåfs. Micke är en av de få kristna om vem jag kan säga att om Gud inte sänt honom i min väg, så hade jag inte varit kristen idag. Jag har stor respekt för Micke, som förutom att lära mig om att höra Guds röst, även hjälpte mig bort ifrån ockulta erfarenheter från min ungdom. Genom honom har Gud också lärt mig att jag ibland faktiskt måste lyda dem som kommit längre i sin vandring med Herren än jag själv gjort. Jag är en självständig typ, så för mig har det varit en ibland smärtsam lärdom.

Det går att lyssna på den eller ladda ner den, det är valfritt verkar det som (Tack, Malmö Vineyard).

Postad 31 December 2009 | 12:30 pm

Gå först enskilt till din broder?

En liten parentes som inte kräver så mycket tankeverksamhet, i inväntan på att orden ska samla sig för det jag egentligen vill skriva om de närmaste veckorna.

När jag läser om alla tragiska sexuella övergrepp som begåtts i diverse samfund ska jag ärligt säga att jag inte blir ett dugg förvånad. Det är för det första inte konstigt att pedofiler söker sig till godtrogna sammanhang, vilket ideella organisationer brukar vara, eftersom möjligheterna för dem ökar där. Och för det andra är det inte konstigt att andligt livlösa församlingar får sjuka symptom. Lägger man därtill att sexualiteten boxats in och delvis tabubelagts så att man varken kan tala om sundhet eller osundhet vad gäller dess uttryck, har man receptet på katastrof.

Vad som däremot är svårt för mig att ta in är förklaringar kring varför människor som vetat om att pastorer, predikanter och präster begått sexuella övergrepp men ändå inte blåst i visselpipan. Hur feg eller dum får man egentligen vara utan att bli helt medskyldig åtminstone på den moraletiska nivån?

Det finns aldrig något försvar för att avstå ifrån att polisanmäla sexuella övergrepp. Det gäller förstås även mord, kvinnomisshandel, grovt rån...
En person som begår sexuella övergrepp gör det inte bara en gång. Det räcker inte med en konfrontation och ett uppvisande av synlig ånger för att förändra beteendet hos en så svårt sjuk och förvriden människa. Det krävs professionell hjälp och år av enskild kontemplation för att den skyldige ens ska börja förstå vad det egentligen var som var det substantiella felet.

Gud kan göra mirakel. Men det sker bara i levande församlingar. Man har inte rätt att låta bli att ifrågasätta om sådana mirakel verkligen kan ske i ens egen församling bara för att ens egen kristna tro då kan få sig en liten törn. Man är enligt lag skyldig att uppmärksamma polisen på grova brott, och bibeln säger att vi ska följa lagstiftningen. Detta till trots använder somliga ett bibelställe som säger att man inte ska gå ut i offentligheten med någons försyndelse om man kan nå personen privat eller med hjälpa av några kristna syskon först. Om man först ska gå till sin broder/syster innan man går ut i offentligheten med en synd, förutsätter detta att bara man själv drabbas om brodern/systern framhärdar. Har man verkligen bibelns tillåtelse att gå så tillväga på någon tredje persons bekostnad?

Dagen, Dagen

Postad 31 December 2009 | 1:33 am

Tips i inväntan på snar artikel

Jag vill tipsa er om att läsa denna artikel av min bloggarekollega.

Jag kommer själv inom kort ta upp liknande frågeställningar även om jag inväntar diverse klartecken först.

Postad 31 December 2009 | 1:25 am

Cogito ergo sum

Vad är det som håller på att hända!?

Visserligen är Världen idag enligt min mening en kass reklamblaska för vissa icke allmänkristna särintressen - men hur i hela världen kan något i FN:s regi grunda sina beslut på icke demokratiska principer? Läs här!

Jag skulle vilja se ett exempel på en tidning, eller för den delen en enskild person, som inte har en "infallsvinkel". FN själva har en infallsvinkel, annars skulle de inte existera. Att ha en infallsvinkel är ett existenskriterium för en organisation eller för den delen en person, som rubriken hämtad från Descartes avser.

Fick en intressant länk av min pappa med anledning av klimatkonferensen. Den är spekulativ tycker säkert många, men så tycker "många" om allt som inte är mainstream. Så gör som jag, lyssna och fundera, men svälj inte. Men sug gärna på det ett tag och känn efter på smaken.

Fokus måste tillbaka på Kristus, annars kommer massornas dårskaper styra även vårt tänkande som kristna.

Postad 8 December 2009 | 11:42 pm

...and throw away the key?

(För tydlighetens skull; i denna post definieras "pedofil" som en person som dömts för sexualbrott emot barn snarare än någon som bara har läggningen men lyckas behärska sig)

Visst, det går säkert att behandla pedofiler. Och visst, det går säkert att rehabilitera en majoritet av dem om man använder rätt metoder. Min reaktion på detta är: "än sen då?". Samt förstås: "finns det något annat vi bör göra först?".

Enligt en dokumentär på Discovery channel som jag såg för något halvår sedan, återfaller 97 (!) procent av dömda pedofiler i brott. Varje våldtäktspedofil gör övergrepp emot i genomsnitt över tio barn.

Om man räknar lite på det: säg att man kan få ner siffran 97 procent till en så låg siffra som 25 procent. Detta skulle om föregående siffror stämmer, innebära att av 100 frigivna pedofiler skulle 250 barn få sina liv ödelagda. Är dömda pedofiler som gjort den aktiva vidriga handlingen värda mer än barnen, som inte gjort något fel alls?



Nä, så länge man inte kan få ner återfallsfrekvensen till en enstaka procent samtidigt som man får ner återfallsmagnituden från 10 barn till mycket lägre, så finns det ingenting annat att diskutera än var de ska hållas inlåsta. Det är tragiskt att en pedofil drabbats av en så grym sjukdom, men det är mycket grymmare att låta flera barn drabbas av effekterna av denna grymma sjukdom i syftet att ge pedofilen en chans till ett mänskligt liv.

Att bli inlåst hela livet för att man våldtagit ett barn, är detta rättvist när mördare får kortare straff? Kanske, kanske inte, men det är irrelevant. Det som är relevant är återfallsfrekvensen. Om den är mycket lägre för mördare än pedofiler är det fullt rimligt att man låser in mördare kortare tid än man låser in pedofiler. Våldtar man ett barn eller i berått mod dödar någon, har man förverkat sina rättigheter permanent. Detta är inte en hämnd emot gärningspersonen. Det är istället ett skydd för de oskyldiga, dvs de enda som bör räknas.

Jag kände verklig smärta när jag försökte leva mig in i känslorna hos karaktären i filmen "The Woodsman". Den visar på hur samhället gör det omöjligt för en pedofil att rehabilitera sig. Finns det något sätt vi skulle kunna ändra på samhället så att pedofiler kan rehabiliteras med nästan ingen återfallsfrekvens samtidigt som de med denna skadade sexualitet kan våga träda fram och slippa gömma sig? Jag tror att vi måste sluta använda förakt som metod, det stänger bara problemet under ytan och förvärrar det. Inte heller bör det accepteras att pedofiler försöker normalisera (!) sjukdomen, som t.ex den svenska webbsidan pedofil.se. Även om man äcklas när somliga ger uttryck för att det skulle vara normalt med sex mellan barn och vuxna, föder förakt inte någon lösning på problemet. Snarare tvärt om.



I filmen The Woodsman framställd det som ett problem att amerikanska lagar kräver att en pedofils adress offentliggörs för grannarna. Sådant isolerar pedofilen och stoppar in pedofilen i en egen värld där normala sociala och eventuellt sexuella relationer uteblir. Men jag tycker att det är självklart att grannar ska ha rätt att veta att deras granne våldtagit ett barn, i alla fall om de har egna barn boendes där. En tungt kriminell har inte någon självklar rätt till integritet. Problemet är föraktet - bristen på nåd - och i slutändan bristen på insikt om den egna ruttenheten (på andra områden). Mot detta problem känner jag bara till en lösning. För de flesta är det dock lättare att förakta, för lösningen jag pekade på kräver att man inser sin egen djupa fördärvlighet och behov av Gud. Den som föraktar bryter emot en fundamental kristen princip - även om föraktet riktas emot en pedofil.

Dagen, Dagen, Dagen, Dagen, Aftonbladet

Postad 4 December 2009 | 11:47 pm

Medmänsklighet är inte överdriven liberalism

Jag ser att frågan om huruvida sprutnarkomaner ska få byta ut sina sprutor förblir kontroversiell, vilket för varje tänkande människa måste te sig konstigt.

Varför är frågan kontroversiell? Visst är väl drogmissbrukare också människor?

Idiotisk tanke 1: "narkomaner har förorsakat sitt dilemma mer än andra som får sjukvård"

Svar: nej, de har lurats mellan en och tio gånger i sina tonår för att utveckla sjukdomen "svårt drogmissbruk". Till skillnad emot t.ex rökare, som visserligen också ofta börjat i tonåren, kan narkomaner i princip inte sluta. Det kan däremot rökare (jag slutade t.ex både med snus och cigg). Offpistskidåkare får vård för sina brutna ben, trots att de i mkt större grad orsakat sitt dilemma. Det är inte en moralisk fråga detta handlar om. Antingen ger vi vård åt alla eller åt ingen, för de flesta av oss har genom våra livsval påverkat vår hälsa så att det någon gång i livet kommer att belasta samhället. Man ska inte behöva "förtjäna" vård för att få den.

Idiotisk tanke 2: "att ge narkomaner gratis sprutor sänder ut en signal om en liberal och tillåtande attityd gentemot droger"

Svar: Detta hör man ofta och är så dumt att det egentligen inte behöver bemötas med fler ord än ett, nämligen "nonsens". Men eftersom det finns folk som på allvar tror att det är på detta sätt, kanske man måste hitta på ett svar. Det är lite svårt, för att svara på riktigt dumma påståenden är ibland svårt. Vad svarar man om någon påstår att 2+2=5? Kort kan man säga att de som är i riskzonen för att börja knarka inte ens i sin vildaste fantasi tror att de ska hamna så djupt ner i beroende att de skulle behöva sprutor. De har inte koll på gällande drogpolitik, och de bryr sig inte heller om den. De tar inte intryck av den för fem öre. De som informerar om droger blir inte mer tillåtande för att man hjälper de som är mest illa däran.

Idiotisk tanke 3: "varför ska vi betala knarkarnas sprutor med skattemedel?"

Svar: För att en knarkare inte kan prioritera sprutor pga sitt missbruk. Kostnaden för kanyler blir oerhört mycket lägre än vårdkostnaden som skapas om man inte ger dem gratis sprutor. På ungdomsmottagningar ger man gratis kondomer, trots att ungdomarna vet att de kan bli smittade av sjukdomar eller skapa graviditeter. Man gör detta för att förekomma större problem. Man bör ge sprutor för att förekomma större problem.

Om man inte ger sprutor till sprutnarkomaner dömer man dem till att få obotliga sjukdomar som de sedan sprider vidare till normalpopulationen. Det är många svenskar som har sexuella relationer med sprutnarkomaner utan att ha en aning om detta. Det står inte "sprutnarkoman" i pannan på dem. Man är ofta sprutnarkoman i mellan ett och två år innan det börjar få allvarliga sociala effekter (även om det i vissa lägen går fortare). Att använda en HIV-smittad spruta är farligare än att ha oskyddat sex med en Aidspatient (och naturligtvis ännu mycket farligare än att ha sex med någon som har HIV men ännu inte utvecklat Aids).

Så, är knarkare människor? Svaret blir nog tveksamt för många. Men om man utgår ifrån att knarkare INTE är människor, som många verkar tycka idag, bör man åtminstone tycka att dem som ovetandes har sexuella relationer med sprutnarkomaner bör vara människor. Och dessa människor bör då sekundärt skyddas genom att smittspridningen hejdas i den största riskgruppen. Bra att KD, som ju med sin konservativa hållning i många frågor ibland varit en bromskloss, nu tar upp frågan till diskussion (även MP mfl. välkomnar ett sprutbytesprogram).

Jag har arbetat med narkomaner, och liksom de flesta andra som gör eller har gjort det, förstår jag inte varför man gör detta till en drogpolitisk fråga, dvs de som tänker "idiotisk tanke" nr 2 och 3 i första hand. Är det för att man inte vill reta upp den stora gruppen människor som tänker "idiotisk tanke" nr 1?

Detta är i första hand en fråga om medmänsklighet och mänskliga rättigheter. En knarkare har fastnat i något som han eller hon inte har makt över, något som skedde före myndighetsåldern som oftast. Vi har allmän sjukförsäkring i Sverige och vi ger vård som är både läkande och förebyggande, vilket kan ta sig många fler uttryck än sjukhusvistelser eller mediciner. Det bör gälla även narkomaner. Frågan är också ekonomisk. Om vi inte hjälper narkomaner med sprutor eller för den delen metadon/metadonalternativ kommer vi att öka kostnaderna för samhället. Vissa forskare vill göra gällande att så inte är fallet. Men såna här undersökningar tar inte någon hänsyn till vad som skulle ske om alla narkomaner i hela landet fick tillgång till rena sprutor. Den tar enbart upp vad som händer om vissa narkomaner får rena sprutor på prov. Givetvis behöver man införa förändringen på bred front i en större geografisk ord exakt samtidigt, för att få mer mätbara skillnader.

Dagen, DN, DN, DN, SvD

Bra bloggat av två bloggare som brukar stå en bit ifrån mig: Störstorten och Erixon

Postad 1 December 2009 | 12:53 pm

Vad jag saknar hos "katoliksvärmarna"

S-E Daniel Nilsson gästbloggar nedan. Diskussionen förs hos min bloggkollega, glandberger.net, eftersom han publicerade den först. Länken öppnas i ny flik.

Det går en tidvattenvåg över Sverige. Vågen jag tänker på kännetecknas av två saker, lekmän som dras mot riter och ledare som dras mot den katolska och ortodoxa ordningar. Inte minst i ett stort samfund som pingstvännerna och ibland en del av Livets Ords folk märks denna våg av intresse. Även förlag som Libris och Cordia ger i sitt bokval uttryck för denna nygamla betoning.

Mycket av detta ifrågasätts av de större kristna bloggarna i Sverige och Norge. Där har mängder av frågor kring denna märkliga utveckling belysts, och belysts på ett bra sätt. Detta håller många inte med mig om. Men i denna nya värld där alla kan få yttra sig offentligt, även mindre vetande personer, måste man ändå efter sträng sållning och sortering på frågan ?belystes sakfrågorna mångsidigt och utan alltför stor slagsida? summera till betyget i genomsnitt godkänt. Men något har fattats.

Fokus har varit på vad de här lekmännen och ledarna gör. Det som fattas är detta, att diskutera vad de inte gör! Nu när Ulf Ekmans blogg lättat på sina modereringsregler och med posten om glada polska katoliker återväckt intresset för frågorna kan det vara lämpligt att sätta fokus på det här som har fattats.

Alltså, när man bland sympatisörer för riter och former i allmänhet och emergingrörelsen (googla ?emerging church?) och ?katoliksvärmarrörelsen? i synnerhet gör vad man gör, vad är det då man inte gör? Vad är det som vi skeptiker och kritiker tycker att man borde göra istället? Svaret kan nog variera. Jag hoppas att denna variation av synvinklar kan komma till uttryck i många bloggposter framöver. Detta är förvisso en optimistisk och from förhoppning, för den innebär ju att skribenter och kommentatorer verkligen sätter sig ner och tänker och ber, och sedan skriver sådant som är äkta reflektion och inte bara är ett tillgripande av dynamitgubbar. Men omöjligt är det inte.

En sak som jag tror många skulle vilja hålla med mig om är att det som inte görs längre är att bevara hoppet om väckelse. Enhet och förnyelse är en sak, väckelse är en annan, båda behövs. Men det är väckelse som vi från frikyrklig bakgrund ända sedan artonhundratalet har längtat efter. Och ifrån lutherskt håll är det många som har hoppats som vi.

Många studsar till inför detta enkla påstående. ?- Skulle inte vi på Livets Ord, vi i Pingst, vi i den levande xy-församlingen ha kvar hoppet om väckelse!?? Jag vill påstå att det är dåligt beställt med den saken om man sätter mer än ett högst marginellt hopp till katolska och ortodoxa synsätt, ordningar och fromhetsövningar istället för att på det hela taget nöja sig med att eftersträva kärlekens enhet med dem.

Det som brunnit i oss under den tid som jag har erfarenhet av, sedan 60-talet, är hoppet om att vi i det enskilda livet, i församlingens liv, i vårt samfunds liv och i nationens ska få se Guds närvaro till att bränna bort allt slagg, i omvändelsens och kärlekens ande, och att se Andens gestaltade kraft i Apostlagärningarnas anda. ?- Jo, men det hoppet har aldrig minskat hos oss!? ropar nu de jag nyss nämnde. Jag tvivlar! Vad ser vi för bevis på det? Vad vi ser och hör är om är sådant som inte har gett väckelse i de historiska kyrkorna.

Nej, de syskon vi ska ge förnyad uppmärksamhet och lära något av är fortfarande Koreas kyrkor, tredje världens väckelser, inte minst den pågående väckelsen i Mocambique, och de fräscha kyrkor som ännu finns i Amerika, se tex ibethel.com.

Vilken stubbe ska man tro ännu kan skjuta skott, den gamla katolska eller den ännu rätt fräscha evangelikala? Det är hos den senare jag för min del ser Nya Testamentets enkelhet och liv.

Vilken stubbe ska man tro ännu kan skjuta skott, den gamla katolska eller den ännu rätt fräscha evangelikala?

Men någon kan invända, lär oss inte det frikyrkliga arvet oss att vi saknar något fundamentalt, kanske Katolska kyrkans ämbeten och struktur eller Ortodoxa kyrkans mystik, när vi aldrig förmår behålla väckelsen i mer än en generation? Nej, det gör det inte. Församlingen har ända sedan gammaltestamentlig tid haft denna egenhet, att varje generation själv måste lära sig gå vägen. Att kyrkan ska vara så beroende av den innevarande generationen istället för på en oföränderlig institution kan kännas så otryggt att vi flyr från synsättet. Men en av de röda trådarna i Bibeln är just den om ?kvarlevan?, ?resten?, på engelska det bättre ordet ?the remnant?. Guds församlings historia är historien om denna skara, den som ständigt på nytt blir en enkel lärjunge som bara ser på Jesus.

S-E Daniel Nilsson

Postad 28 November 2009 | 8:29 am

Gud, fan eller svensson?

Många konservativa ser detta som ett tecken på djävulens verk alternativt mänsklig sekularisering (där sekularisering representerar något som strider emot Guds vilja).

Jag ser det om ett verk av Gud, mer än något annat. Oavsett hur man ser på frågan om homosexuell samlevnad, är den separata frågan om kyrkans anpassning till världsliga system en fråga som aldrig får glömmas.

Jag tror att Gud vill vänja av sitt folk från den dåliga vanan att göra sig beroende av världsliga civila system när de bygger Guds församling. Den som hänger med i svängarna nu bör inte skrika att kristna förföljs för att de inte får civilt diskriminera homosexuella. Istället bör de konstatera att deras tro skiljer sig ifrån samhällets regler, och därmed tillämpa den religionsfrihet de har.

Det bör t.ex vara att avsäga sig vigselrätten samt montera ner de verksamheter i kyrkan som är beroende av anställningsformer. Oavsett hur man ser på homosexualitet tror jag att man då skulle komma närmare den församling som Nya Testamentet verkar beskriva. Dvs, bort ifrån institutionen och in i det ömsesidiga beroendet. Annars försöker man lösa fel problem.

Mer: Dagen, Dagen, Dagen

Postad 26 November 2009 | 3:02 am

Livets Ord och Guds närvaro

Här är ett exempel på lovsång som hör till det bästa jag hört på ett tag, riktigt gott, med nakna hjärtan som lägger ner sitt eget framför korset. Jag tror fortfarande att Livets Ords ledning huvudsakligen är ute och cyklar i sin version av enhet, men jag tror att Gud verkligen använder delar av Livets Ord mycket, i synnerhet i lovsången där det finns ledare som verkligen utstrålar Guds närvaro och en död bort ifrån det egna. Lyssna här, ljuvligt:

Postad 26 November 2009 | 2:45 am

Lonnie Frisbee

En gammal kompis och kär husgruppsledare, David Åhlén, gav mig idag ovetandes idén att skriva en för mig lite udda bloggpost.

Den handlar om vem Gud väljer att använda, och hur vi kristna känner igen vem Gud använder. Jag tycker att ni ska se de två klippen om hippien som blev frälst, Lonnie Frisbee, som på grund av att han hade svaga områden i sitt liv som kristna älskar att hacka på (då det är något de flesta inte känner sig personligen träffade av, av naturliga skäl), blev illa medfaren samtidigt som han drog in tusentals människor i Guds rike. Det var den typ av profetiska arv som denne man bar med sig, som gjorde att jag hittade fram till en levande relation med Jesus Kristus.





Igår klubbade Missionsförbundet igenom att tillåta homosexuella vigslar, trots att det som bibeltroende kristen är svårt att acceptera något sådant. Jag blir arg när politik får bestämma - för detta handlar om politik även om folk lurar sig själva att tro att det handlar om något annat - istället för bibeln. Inom kyrkan alltså. Politiskt korrekta beslut har lika lite i kyrkan att göra som religiösa regler har i det civila samhället att göra. Missionsförbundet har inte visat en kärlekens väg utan en feghetens. De har undvikit att visa hur Gud kan använda människor i brustenheten, genom att kalla det brustna för något annat än brustenhet. Det är de brustna Gud använder, såsom till exempel Lonnie Frisbee.

Det var i striden mellan sådana liberaler och hårda, hjärtlösa och självgoda bible-bashers som Lonnie Frisbee blev krossad, även om han mot slutet enligt somliga hittade hem igen. Måste man antingen vara för homosexuella vigslar eller fientlig emot homosexuella? Jag tycker tyvärr att endast dessa två alternativ kommer fram i den kristna svenska ankdammsdebatten.

Lonnie förde som sagt var tusentals till Kristus, med ett enkelt men rakt evangelium. Hur många för de självgoda bible-bashers eller de låtsasödmjuka liberalerna till Kristus? Inte många, utgår jag ifrån. Jag har själv provat att vara både liberal och bible-basher. Nu hoppas jag att jag är påväg att bli något annat.

Annat relaterat: Dagen

Postad 25 November 2009 | 2:58 am

Sinnessjuka ideal

Tidningen Dagen uppmärksammade mig på en enkel men viktig bloggreaktion emot Lindex och Gina Tricots hemska och destruktiva reklamkampanjer.

Somliga har reagerat, framförallt emot Lindex som man kanske förväntar sig mer av än av Gina Tricot. Jag blir arg när jag ser reklam för underkläder där bäraren av kläderna ser ut som en patient från Huddinge Sjukhus ätstörningsenhet. Avdelningen Anorexi.


Tulo mellan knäna brukar det ju heta i pryda sammanhang, men här är Tulo mellan låren svårt nog

Det finns många teorier om varför idealet blivit såhär skevt. Bland de mer spekulativa förslagen finns ett (gissningsvis amerikanskt extremhögerinfluerat) som går ut på att reklamskaparna ofta är homosexuella män, som vill skala bort alla former från kvinnorna och göra tonårspojkar av dem. Det förslaget tar jag mest som ett skämt, men om man ska kommentera det får man betänka att även om brösten försvinner vid extrem undernäring och det skapas en illusion av bredare axlar, blir midjan (sjukligt) tydlig. Den blir man liksom inte av med, den demonstreras och ramas in av underkläder som är skurna för att bli snygga på främst anorektiker.

Ett annat förslag som jag tycker är intressant, är att modeidealet skulle vara en extrem produkt av vårt samhälles krav på kvinnor att ta mindre plats än män, såväl som rikta destruktivitet emot sig själv (svälta sin kropp) istället för utåt.

Som synes finns det många hål i den teorin, även om det kanske finns några uns sanning i den. Alltså, teorin har ju rätt i att samhället har sådana implicita krav på kvinnor, men det är svårt att tänka sig att det skulle påverka hela modet.

Jag minns en reklamkampanj för flera år sedan, där Anna Nicole Smith avbildades med runda former. Det jag frågar mig är: varför kan sådant bara ske i kombination med att man samtidigt måste objektifiera personen som bär kläderna man vill sälja? Borde inte kläderna vara objekten ifråga?



Kanske är det en asexualisering av den tidigare sexualiseringen av underklädsreklamen, för att framhäva kläderna mer än modellerna som kan vara en delförklaring till de halvdöda modeller som idag används. Jag har ju svårt att tro att någon normalt funtad människa kan känna andra känslor än medlidande när de ser dessa hungersnödsoffer. Eller, vissa andra känslor kan man nog i och för sig få. Den verklighet vi ser är normbildande för oss, och det finns en växande skara kvinnor som ifrågasätter sig själva så att de får ångest eller ännu värre - tar efter självsvältsidealet.

Vad anser då modebolagen om det anorexiideal de villigt sprider? Victor Appelqvist, marknadschef för Gina Tricot, kallar bloggreaktionen jag länkade till överst för "en enskild persons åsikt", och lägger på luren för Dagenreportern som ställde frågan. Man undrar: hur passerar en sån dum kommentar självcensuren hos marknadschefen?

Postad 20 November 2009 | 9:19 pm

Länkknappar

Länka till Jesussajten med någon av dessa koder från din sida ovan för att din sida skall vara aktiv och synlig i katalogen:

<a href="http://www.jesussajten.se/in.php?userID=4790"><img style="border:0px" border="0" alt="Jesussajten.se" width="80" height="15" src="http://www.jesussajten.se/images/80x15.gif" /></a>

<a href="http://www.jesussajten.se/in.php?userID=4790"><img style="border:0px" border="0" alt="Jesussajten.se" width="88" height="31" src="http://www.jesussajten.se/88x31_3.png" /></a>

Textlänk: Jesussajten.se
<a href="http://www.jesussajten.se/in.php?userID=4790">Jesussajten.se</a>

Topp av sidan